Kärnkraften en vattendelare i EU:s klimat- och hållbarhetsarbete

Kärnkraften en vattendelare i EU:s klimat- och hållbarhetsarbete

Under november och december månad har både världspolitiken och EU-politiken dominerats av diskussioner om klimatet och hållbarhet. Det är klimatkonferensen COP25 som tillsammans med EU:s utlysning av klimat- och miljönödläge, EU:s taxonomi för hållbara investeringar och den Europeiska ”Green Deal” står högst på agendan. Kärnkraften har seglat upp som ett hett ämne i flera av diskussionerna.

I världspolitiken har klimatkonferensen COP25 i Madrid stått i centrum under december och i november behandlades två resolutioner i Europaparlamentet. Samtidigt har EU lagt fram en omfattande ny plan, den så kallade gröna given eller ”Green Deal”, och sedan över ett år tillbaka pågår även ett omfattande arbete inom EU i syfte att skapa en definition för vad som räknas som hållbara investeringar i den så kallade taxonomin för hållbar finansiering. Utöver detta annonserade den Europeiska investeringsbanken, EIB, under mitten av november att man från 2021 kommer sluta finansiera energiprojekt med fossila bränslen, projekt som man idag lånar ut drygt 2 miljarder euro årligen till.

Klimatnödläge och ett ställningstagande kring kärnkraften

Till Europaparlamentets plenarsammanträden i november hade motioner för att rösta fram två icke-bindande resolutioner utarbetats – en första resolution för att utlysa klimat- och miljönödläge samt, i anslutning till den första, även en andra resolution med avsikt att anta en gemensam ståndpunkt inför klimatkonferensen COP25.

Den 28 november röstades den första resolutionen igenom med 429 röster för och 225 röster emot, samt 19 nedlagda röster, och Europaparlamentet utlyste därmed klimat- och miljönödläge. Även om omröstningen var relativt odramatisk, med en betydande majoritet som var för resolutionen, varnade parlamentsledamöter från hela det politiska spektrumet för symbolpolitik och en avsaknad av konkreta åtgärder.

Direkt efter att den första hade röstats igenom behandlade parlamentet den andra resolutionen, för en gemensam ståndpunkt inför COP25. Denna var redan innan omröstningen omdiskuterad, dels på grund av delade åsikter kring ambitionsnivån på det gemensamma ställningstagandet, men även till följd av två specifika paragrafer.

I en paragraf i den föreslagna texten beskrevs att EIB skulle sluta finansiera projekt med fossila bränslen, förutom där fossil gas används tillsammans med förnybara energislag som en överbryggande teknik. Paragrafen ströks sedan genom att två tillägg, som betonade EIB:s roll i en omställning, antogs istället för originaltexten.

I en annan paragraf i den föreslagna texten beskrevs att kärnkraft varken skulle vara säker eller miljömässigt och ekonomiskt hållbart och därför efterlystes en strategi för att fasa ut kärnkraften inom EU. Paragrafen ströks av parlamentet genom ett tillägg som istället underströk att kärnkraften kan spela en roll i att möta de uppsatta klimatmålen. Antagandet av tillägget, som röstades igenom med endast 24 röster marginal, utlöste ljudliga bifall och buanden från ledamöter i plenisalen. Vidare ledde antagandet av tillägget till att ett antal ledamöter, som tidigare varit för resolutionen, istället valde att rösta emot resolutionen i sin helhet. Trots detta röstades resolutionen i sin helhet igenom av parlamentet.

EU:s gröna giv, “the EU Green Deal”

Europeiska kommissionens nya ordförande, Ursula van der Leyen, uttryckte mycket tidigt att hon vill se en omställning av Europas ekonomi till en som är hållbar och i linje med klimatmålen. I linje med detta har den nya kommissionen utarbetat ett omfattande åtgärdspaket i syfte att Europa ska bli världens första klimatneutrala världsdel till 2050.

Bland många andra åtgärdspunkter omfattar paketet även en omställning till energi från rena energikällor. Hur sådana energikällor ska definieras kom dock att bli ett hett ämne med kärnkraften i centrum, där några få länder krävde antingen att kärnkraften skulle inkluderas eller att den skulle exkluderas.

Efter långa och intensiva förhandlingar kom kärnkraften till slut att inkluderas i det slutliga protokollet genom skrivelsen “Vissa medlemsstater har angett att de använder kärnenergi som en del av sin nationella energimix”. Detta är också i linje med Fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt som anger att medlemsstaterna själva beslutar över sin egen energimix.

Taxonomin för hållbar finansiering

Sedan våren 2018 har EU arbetat med en åtgärdsplan för finansiering av hållbar utveckling och tillväxt. Åtgärdsplanen har tre mål – att styra mer kapital till hållbara investeringar, att hantera finansiella risker givet klimatförändringar och miljöproblem samt att främja insyn och långsiktighet inom finansiell verksamhet. Allt detta ska hjälpa EU att nå uppsatta klimat- och miljömål.

Som del av åtgärdsplanen jobbar man nu för att fastställa ett klassificeringssystem, en taxonomi, för vad som ska räknas som hållbara finansiella aktiviteter. Detta görs dels för att underlätta för företag och investerare som letar efter hållbara investeringar och dels för att förebygga försäljning av finansiella produkter med hållbarhetsmärkning som inte faktiskt är hållbara. Det senare förebyggs genom ett tvingande krav på att produkten antingen ska märkas enligt taxonomin eller tydligt märkas som att den inte har utvärderats enligt hållbarhetskriterierna.

Själva taxonomin är en lista över olika ekonomiska verksamheters prestanda, vilket utvärderas efter hur väl de bidrar till de sex miljömål som taxonomin grundas på. De sex målen är

I.    begränsning av klimatförändringar
II.   anpassning till klimatförändringar
III.  hållbart användande och skydd av vatten och marina resurser
IV.  övergång till en cirkulär ekonomi, minskning av avfall och återvinning
V.   förebyggande och kontroll av föroreningar
VI.  skydd av friska ekosystem

För att inkluderas i EU-taxonomins lista måste verksamheten bidra väsentligen till åtminstone ett miljömål och inte ha någon signifikant negativ påverkan på de övriga fem målen (Do No Significant Harm, DNSH). En verksamhet bedöms enligt tekniska krav för att avgöra verksamhetens positiva eller negativa bidrag till miljömålen.

En teknisk expertgrupp (TEG) etablerades för att utforma krav och kom fram till 67 olika verksamheter som bedömdes kunna bidra väsentligt till att begränsa omfattningen på effekten av klimatförändringar.

I TEG:s första rapport framgick att kärnkraften ingått i bedömningen tack vare förmågan att bidra till att begränsa klimatförändringar. Dock uteslöts kärnkraften preliminärt från taxonomin framförallt eftersom det inte ansågs finnas någon lång erfarenhet av ett slutförvar i drift som kan garantera den långsiktiga miljöpåverkan från kärnavfallet, vilket man ansåg skulle kunna orsaka signifikant skada gentemot tre av de uppsatta målen.

Rapporten utlöste protester både från länder, bland annat Frankrike, och från industrin som ansåg att TEG använt dubbla måttstockar vad gäller utvärderingen av kärnkraften i relation till andra kraftslag enligt DNSH-kriteriet. Även andra organisationer såsom arbetstagarorganisationer och större elkonsumenter reagerade på att kärnkraften inte inkluderades. I remissvaren lades flera tekniska rapporter fram för att demonstrera hur kärnkraften redan lever upp till DNSH-kriteriet genom existerande lagstiftning på nationell- och EU-nivå. Dessutom protesterades det mot att TEG:s rapport inkluderat flera rapporter med tveksam vetenskaplig grund i sitt vetenskapliga underlag.

Som lösning föreslog TEG redan i somras en egen expertgrupp specifikt för att utvärdera kärnkraftens livscykelpåverkan. TEG har dock uttryckt att på grund av kärnkraftens politiska, snarare än tekniska, dimension avser de att låta Kommissionen hantera den frågeställningen. Det verkar dock osannolikt eftersom kärnkraftsfrågan anses vara en politisk fråga och inte en teknisk fråga. Förhandlingarna kring taxonomin har nu övergått i ett slutskede med trilogförhandlingar mellan EU-kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet.

Det har in i det sista varit oklart om parlamentets förhandlare över huvud taget skulle kunna komma överens men under den sista veckan innan jul verkar de ha nått en överenskommelse. Den senaste versionen av taxonomin inkluderar fortfarande inte kärnkraft rakt av men öppnar för att tillåta den som en möjliggörande verksamhet eller övergångsverksamhet förutsatt att man uppfyller DNSH-kriteriet. Själva ändringen från den tidigare texten är liten men innehåller en justering så att tekniker där långtidsförvaring av avfall ”kan orsaka skada” utesluts från taxonomin istället för, som tidigare, tekniker där förvaringen ”kan utgöra risk för skada”. Innan taxonomin nu kan bli gällande återstår för de två inblandade kommittéerna att godkänna texten samt att den sedan ska röstas igenom i plenum.