Det franska parlamentet publicerade i somras en rapport som pekar ut svagheter hos den franska kärnkraftsflottan samt vid upparbetningsanläggningen La Hague. Rapporten menar att de franska verken inte från början är designade för att motstå terrorhandlingar och att de därmed är dåligt förberedda för att hantera flygkrascher, drönarattacker, interna sabotage, intrång och cyberattacker. Man föreslår 33 åtgärder för att hantera de brister man anser sig ha identifierat, däribland ett minskat beroende av underleverantörer som idag står för 80 % av driften och underhållet vid kraftverken. Man föreslår också en ökad polisnärvaro. Vidare föreslås att man ska överväga att byta slutförvarsstrategi, utökade mandat för tillsynsmyndigheten ASN och en tydligare tidtabell för stängning av reaktorer. För det planerade slutförvaret Ciego pekar man särskilt ut risken för en brand under jord.
Huvudförfattare för rapporten är Barbara Pompili som i Frankrike är en välkänd motståndare till kärnkraften. Hon har fått ta emot besk kritik från andra som deltagit i arbetet då man anser att rapporten tar politisk ställning mot kärnkraften snarare än, som avsett, ge en bild av säkerheten. I rapporten citerar Pompili kärnkraftsmotståndare och gör flera påståenden om kärnkraften och elproduktionen som är direkt felaktiga. Rapporten för inga resonemang kring de antagonistiska handlingar som historiskt har förekommit mot kärnkraften, trots att rapporten pekar ut de franska anläggningarna som sårbara mot just antagonistiska angrepp.
Rapporten lyfter också påstådda organisatoriska problem. Som exempel pekar den på en händelse vid reaktorn Paluel 2 den 31 mars 2016, där man tappade en ånggenerator. Ånggeneratorn som väger 465 ton föll rakt ut över golvet i reaktorbygganden när den skulle lyftas och landade delvis över de plåtar som lagts ut över reaktorbassängen. En person skadades lindrigt. Rapportförfattarna menar att den här incidenten berodde på ett otillräckligt samarbete mellan EdF och dess underleverantörer. Paluel 2 som genomgår 30-årsöversyn står fortfarande avställd men ska enligt EdF:s senaste besked tas i drift på kvällen den 9:e september.
EdF håller inte med om kritiken eller slutsatsen att man i för stor utsträckning använder underleverantörer. Man anlitar de ursprungliga komponentleverantörerna för att genomföra underhåll och insatserna görs därmed, enligt EdF, av de som kan komponenterna bättre än någon annan.
EdF:s samlade svar på parlamentsrapporten utgörs av ett 29 sidor långt dokument där man bestrider samtliga de brister som rapporten lyfter fram.
Att en sådan här kontroversiell rapport publiceras ska ses mot bakgrund av de politiska försök som görs i Frankrike att minska kärnkraftens roll i energisystemet. Den franska kärnkraften svarar för runt 75 % av elförsörjningen men det finns en politisk ambition – stödd av en lag - om att minska andelen till 50 %. När regeringen Macron tillträdde såg ministern för miljö och energi Nicolas Hulot framför sig att kärnkraftens andel skulle kunna minskas till hälften redan till 2025 (Osäkert vad valet av Macron innebär för kärnkraften i Frankrike och Europa (2017-06-02)). Men, efter skarpa varningar från nätoperatören RTE om vad det skulle innebära för nätstabiliteten och försörjningstryggheten backade regeringen (Franska miljöministern Hulot backar om minskning av kärnkraften (2017-11-10)).
President Macron är tydlig med att Frankrikes prioritet är att få bort de fossila bränslena. Att minska andelen kärnkraft är lägre prioriterat vilket han tydliggjorde under COP23 i Bonn i slutet av förra året.
Den 28:e augusti tillkännagav miljöministern Hulot oväntat i en direktsänd radiointervju att han avgår. Hulot anger som skäl för sin avgång att han känner frustration över att framstegen inom miljöområdet under hans tid som minister har varit för små. Han menar också att han upplevt flera besvikelser.
Nicolas Hulot är en välkänd profil från den franska miljörörelsen och också från fransk tv. När Macron bad honom bli miljöminister hade han redan flera gånger tackat nej till ministerposter i tidigare regeringar. Han menade efter att han tackat ja att han såg en möjlighet till förändring med Macron som president. Hulot är uttalad motståndare till kärnkraften som han i radiointervjun där han meddelade sin avgång beskriver som ”värdelös galenskap, tekniskt och ekonomiskt”. Men han har inte lyckats övertyga resten av regeringen om den ståndpunkten. Regeringens motstånd mot att inleda en kärnkraftsavveckling är en motgång för honom personligen som säkerligen kan ha spelat in i hans beslut att avgå.
Avgången kommer mitt i regeringens arbete med att ta fram en plan för energiförsörjningen de kommande tio åren. Planen ska staka ut hur beslutet om att minska kärnkraftens betydelse ska omsättas i konkret handling. Samtidigt arbetar EdF för att få politisk acceptans för att ersätta de av reaktorerna som närmar sig den bortre tidsgränsen i sina drifttillstånd. Lagen som säger att kärnkraftens andel av elförsörjningen ska minska anger också att den installerade effekten i kärnkraftsflottan inte får öka över dagens nivå (63,2 GWe). Det här för med sig att de äldsta reaktorerna, de i Fessenheim, tvingas stänga när Flammanville 3 tas i drift.
Bara två dagar efter att Hulot avgått blev det känt att en hemlig rapport som förberetts för Hulot och för finansministern Bruno Le Marie rekommenderar att fem nya reaktorer behöver byggas med start 2025. Hulot själv säger i en intervju i Liberation att hans avgång kommer att leda till att ”tre nya EPR:er byggs de kommande åren” vilket antas anspela på förslagen i rapporten.
President Macron utsåg den fjärde september talmannen i Nationalförsamlingen François de Rugy till ny “minister för ekologisk omställning”. Han efterträder därmed Hulot. François de Rugy är känd som en inbiten kärnkraftsmotståndare. Hans linje är att all fransk kärnkraft ska vara borta 2040. Han vill inte att reaktorernas drifttillstånd ska förlängas bortom 40 år. Trots att inte Barbara Pompili som var en av de det spekulerades i skulle få jobbet inte blev minister ser kärnkraften ut att bli en besvärlig fråga för den franska regeringen även under resten av mandatperioden.
Tidigare antagonistiska angrepp mot kärnkraften
Pompilis rapport lyfter fram risken att någon avsiktligt skulle försöka skada de kärntekniska anläggningarna, men innehåller ingen djupare analys av de händelser som faktiskt har inträffat historiskt.
De flesta av de angrepp som har inträffat har utförts av kärnkraftsmotståndare. Men vid några tillfällen har regelrätta terroristgrupper angripit kärnkraftverk. De flesta av de händelserna utfördes av den baskiska separatiströrelsen under det sena 1970-talet. Man gav sig då både på anställda vid kärnkraftverk och kraftverken som sådana. Flera personer dödades, men den kärntekniska säkerheten var aldrig i fara.
Det mest allvarliga antagonistiska angreppet mot något kärnkraftverk måste anses vara det där fem granater, i januari 1982, avfyrades med raketgevär mot den franska snabbreaktorn Superphénix som då var under uppförande. Två av granaterna träffade och orsakade mindre skador. Attentatsmannen, Chaïm Nissim blev snart därefter politiker för det gröna partiet i Schweiz. Han satt mellan 1985 och 2001 som invald medlem i den lagstiftande församlingen i kantonen Genève. Det var dock först 2003 han erkände sin inblandning i attentatet mot Superphénix.
Det senaste angreppet mot den franska kärnkraften skedde bara tre dagar efter det att parlamentets rapport hade publicerats. Då kraschade Greenpeace en drönare mot väggen till en av bränslebyggnaderna vid kärnkraftverket i Bugey. Drönarangreppet hade ingen påverkan på byggnaden, men då det råder flygförbud kring de franska reaktorerna är tilltaget trots det allvarligt.