Damning från flygaskstabiliserade grusvägar

Obundna vägar dammar genom trafikens framfart över dem. Sådan damning kan leda till trafiksäkerhets- och hälsorisker, olägenheter för närboende och ett accelererat nedbrytande av grusvägens slitlager. Det har funnits misstanke om att grusvägar där bärlagret stabiliserats med inblandning av flygaska skulle damma mer än konventionella grusvägar. Därför undersöktes damningen vid två fältlokaler där både asksträckor och konventionellt byggda sträckor fanns. Forskningsuppgiften var att jämföra damningen och svara på frågan om askvägar dammar mer än de konventionellt byggda vägarna. Dessutom skulle spridningen av damm till omgivningen kartläggas och förekomsten av aska i det uppvirvlade dammet detekteras.

Projektet genomförs som ett samarbetsprojekt mellan VTI, SGI och Högskolan Dalarna, men även IVL har varit med i projektgruppen. Resultaten riktar sig till planerare och drift- och underhållsansvariga hos väghållare, entreprenörer och myndigheter. Fältmätningarna har innefattat såväl väletablerade som innovativa mätmetoder för bestämning av damning och sådana faktorer som påverkar damning som grusslitlagrets vattenkvot och kornstorleksfördelning.

Resultaten visar att vid det ena fältobjektet spelade vidtagna dammbekämpningsåtgärder en mycket avgörande roll för damningens omfattning, varför slutsatser om vilken vägtyp som dammade mest inte kunde dras. Vid det andra fältobjektet framkom att asksträckorna dammade mindre än de konventionellt byggda delsträckorna och att detta sannolikt var kopplat till grusslitlagrets vattenkvot (som var högre längs askvägen) och till det lösa materialets kornstorleksfördelning (som visade att andelen finmaterial var lägre längs askvägen). Hur orsakssambandet ser ut är inte klarlagt, men en föreslagen hypotes är att askinblandningen i bärlagret hållit detta fuktigare vilket avspeglat sig i fuktighetsgraden i grusslitlagret som lett till att det finkorniga materialet inte blivit damningsbenäget utan fortsatt hålls fastlagt i grusslitlagret i högre grad längs asksträckorna än längs de konventionellt byggda sträckorna.

Analysen av uppvirvlat damm kunde inte finna att aska spridits genom grusslitlagret.

Det nya i resultaten är att grusvägar konstruerade med aska i bärlagret tycks damma mindre än konventionellt konstruerade vägar, men att dammbindning av grusslitlagret kan vara den viktigaste parametern. Möjligen kan en askväg fordra en annan dammbindningsstrategi än en konventionell grusväg, med möjligheter till reducerade insatser och därmed minskad miljöbelastning.

Projektet har uppnått relativt god måluppfyllelse, men innan resultaten kan anses giltiga och allmänt generaliserbara bör mätningar på objekt av olika ålder och vid fler tider under året genomföras.