Högvärdesproduktion och högvärdeskvot

Högvärdesproduktion definieras som summan av den elenergi som genereras under de timmar då elpriset överstiger sitt medianvärde under en given tidsperiod. Högvärdeskvot är hur stor andel av den totala produktionen som är högvärdesproduktion. Hur mycket högvärdesproduktion som kan uppnås påverkas bland annat av elproduktionsresursens kapacitet, flexibilitet och när det gäller vattenkraft även vattenhushållningsbestämmelser och tillgång på vatten. Både högvärdesproduktion och högvärdeskvot bör ses som statistiska mått som måste utvärderas över många pris- och väderscenarier.

Bakgrunden och motiveringen till arbetet är att det saknas metoder, mått och gränsvärden för att göra kvantitativa bedömningar av olika åtgärders påverkan på reglerförmågan i kraftsystemet. Detta trots att vikten och värdet av reglerförmågan ofta betonas och att den reglerförmåga som finns i kraftsystemet nu utmanas från flera håll. Svenska kraftnät har föreslagit måtten baseffekt, reglereffekt och energilagring för att kvantifiera reglerförmågan, men dessa är komplexa att beräkna och tolka, vilket försvårar deras praktiska användning.

Andra mer vedertagna mått som regleringsgrad, kapacitetsfaktor, värdefaktor och relativt reglerbidrag kan vart och ett ge värdefulla insikter, men inget mått fångar alla aspekter. Det gör inte heller högvärdesproduktion och högvärdeskvot, men de kan utgöra ett användbart komplement till andra mått och bli ett verktyg för att förstå och jämföra reglerförmågan mellan olika scenarier, särskilt i samband med de pågående omprövningarna av vattenkraften för moderna miljövillkor. Måtten har utformats för att vara lätta att beräkna, förstå och tolka, även om detta sker på bekostnad av detaljrikedom och upplösning.