Långtidseffekter av askgödsling vid rörflensodling

Rörflen är en bioenergigröda med stor potential. En nackdel med rörflen är dess höga askhalt på 5-10 %, vilket innebär att vid förbränning av energigräset måste stora mängder aska deponeras till stora kostnader, ca 1000 kr/ton. Eftersom rörflensaska innehåller betydande mängder näringsämnen som fosfor, kalium och magnesium bör askan istället kunna användas för att ersätta de näringsförluster som sker vid skörd. Askan kan i sådana fall användas utan förbehandling, då näringsämnena skall vara lättillgängliga för optimalt upptag i växten. Målet för projektet var att utvärdera ett försök med gödsling av rörflen med rörflensaska som anlades på Röbäcksdalen, SLU, Umeå, våren 2002. Två olika askor användes i försöket, den ena framställd genom sameldning av rörflen och sorterade sopor (led A) och den andra var ren rörflensaska (led B). Kontrolledet (led C) gödslades med enbart handelsgödsel.

Målgrupperna för projektet är dels värmeverk som har ett behov att bli av med aska, dels rörflensodlare som har ett behov av näringsämnen till sina odlingar och dels miljömyndigheter som behöver bättre underlag för regler och rekommendationer för askgödsling.

När försöket skördades sista gången våren 2009 togs jordprover från 3 olika nivåer av matjorden. Jordprover fanns också sparade från tidigare år av både matjord och alv. Dessa prover analyserades dels på näringsämnen, dels med avseende på tungmetaller och spårämnen. Skördeprover från 2004 och 2009 analyserades också på tungmetaller och näringsämnen.

Det var inga signifikanta skillnader i avkastningsnivå mellan de olika gödslingsbehandlingarna. Det var däremot stora skillnader i skördenivå mellan åren. Bara år 2004 och 2005 var skördenivåerna de förväntade. Senare var skördenivån ungefär hälften av förväntat. Därför tillfördes betydligt mer av K och P än vad man tog bort. I ledet med aska från sameldning av rörflen och sorterade sopor tillfördes betydligt mer tungmetaller varje år än Naturvårdsverkets gränsvärden för slamgödsling. Trots detta visar analyser av jordprover från 2009 att halterna av tungmetaller och arsenik bara var något högre i den översta nivån (0 – 5 cm) i försöksled A, aska av rörflen och sopor. Skillnaden var signifikant för kadmium, bly och zink. Längre ner i profilen har inga skillnader mellan behandlingarna påvisats, och jämfört med utgångsläget (2003) syns heller inga signifikanta skillnader i tungmetallinnehåll. I grödan fanns heller inga signifikant ökade tungmetallhalter mellan 2004 och 2009.

Aska från rörflenseldning kan återföras till rörflensgrödor utan risk för anrikning av tungmetaller i mark och i gröda. Den bör dock analyseras och givorna bör hållas under Naturvårdsverkets gränsvärden för slam. Om rörflen sameldas med sopor bör askan inte återföras till åkern. Projektet har uppfyllt sitt mål att kvantifiera ackumulationen av tungmetaller i mark och gröda. Rörflensaskans fosforgödselverkan gick däremot inte att kvantifiera eftersom en ogödslad kontroll saknades, men eftersom varken mängden bortförd fosfor i grödan eller tillgängligt fosfor i marken skiljde sig från den handelsgödslade kontrollen var det inte någon nackdel att använda rörflensaska.