Våt rening av askor, metodöversikt

Aska innehåller miljöstörande ämnen såsom lättlösliga salter, alkali som ger högt pH, metaller, tungmetaller och organiska föreningar. Vid användning av aska ställs det krav på att askan är stabil, d v s att den inte påverkar den närmaste omgivningen och miljön i negativ riktning. Det som menas med stabil är att vatten som kommer i kontakt med askan inte skall ta upp miljöstörande ämnen såsom tungmetaller annat än i mycket begränsad omfattning. Tungmetallers närvaro i askan innebär inte alltid att dessa lakas ut av vattnet till omgivningen, eftersom de kan vara stabilt bundna i askan, men de innebär alltid ett osäkerhetsmoment. Det är troligt att någon form av rening av flygaskan från avfallsförbränning måste göras även om den skall deponeras.

Tvätt eller upplösning med ett lösningsmedel som vatten eller en syra är ett jämförelsevis enkelt sätt att minska risken för förorening av omgivningen genom att rena askan från lakbara ämnen. Det är i andra sammanhang välbeprövade och robusta tekniker som kan anpassas till de förutsättningar som ges av askans sammansättning och egenskaper. I denna rapport presenteras en översikt över metoder.

Våta behandlingar kan ses som en separations- och koncentrationsprocess: dels avlägsnas miljöstörande ämnen från askan, dels koncentreras de i en rest med en mindre volym. De utgör en perfekt förbehandling, för olika former av stabilisering, däribland termisk behandling som förglasning eller sintring, eller för användning t ex i vägbyggen eftersom den undanröjer hindren för detta, nämligen de lättlösta salterna.

I denna rapport presenteras en systematik för en våt behandling i reningssyfte och en översikt över metoder av intresse i industriella sammanhang. Ett antal olika våta behandlingsprocesser är i drift utomlands, framför allt för flygaska och rökgasreningsrester från avfallsförbränningsanläggningar. Det pågår flera aktiviteter varav en del inte kommit till tillämpning ännu.

Det förefaller idag inte vara aktuellt att behandla bioaska som skall återföras till skogsmark den våta vägen. Det finns idag ingen beprövad teknik att behålla kalium i askan eller föra det tillbaka till askan. Elektrodialys kan kanske vara en sådan teknik, men den befinner sig på forskningsstadiet.

Utvinning av metaller eller andra begärliga komponenter ur aska förefaller i dag inte vara självständigt ekonomiskt motiverbar.

Det sammantagna intrycket är att våt rening är en genomförbar väg att behandla askor, men att dess förutsättningar för de askor som uppstår i de svenska anläggningarna behöver studeras för varje fall.