I subtransmissionsnät, dvs maskade 130 kV nät, kan det vid både normaldrift och efter felfall uppstå situationer där effektfördelningen blir ogynnsam vilket begränsar utnyttjandegraden av befintlig infrastruktur. Med exempelvis seriekopplad kraftelektronisk utrustning kan strömmen begränsas till önskad nivå och befintliga ledningar kan på så sätt belastas mer, och därmed kan den totala nätkapaciteten öka.
Projektet kommer studera teknisk och ekonomisk genomförbarhet för tillämpning av kraftelektroniska komponenter för att styra effektflödet och göra en fallstudie med en regionnätsägare.
Subtransmissionsnät, dvs maskade 130 kV nät, som är parallella med 400 kV ledningar, utsätts för överlast vid hög last och plötslig bortkoppling av en 400 kV ledning, då en stor del av stamnätslasten faller ned på parallella 130 kV ledningar. Med seriekopplad kraftelektronisk utrustning begränsas strömmen till önskad nivå och befintliga ledningar kan på så sätt belastas mer, och därmed kan den totala nätkapaciteten öka.
Andra situationer där effektfördelningen i 130 kV system, både i normaldrift och efter felfall, kan bli ogynnsam och begränsa utnyttjandegraden av befintlig infrastruktur är vid inmatningen till större städer. Kapacitetsbrist har redan noterats i Uppsala och Malmö. Projektet kommer att studera teknisk och ekonomisk genomförbarhet för denna tillämpning och göra en fallstudie med en regionnätsägare, och möjligtvis tillsammans med en leverantör av kraftelektronisk utrustning för effektflödesstyrning.
Projektet ökar kunskapen om effektivt utnyttjande av befintliga infrastrukturer och blir en viktig pusselbit i kombinationen av snabb teknisk och ekonomisk tillväxt och övergång till ett fossilfritt, och till stora delar förnybart, elproduktionssystem inom ramen för ett varsamt utnyttjande av natur och landområden.
Målet är att projektet ska ge tillräckligt med underlag för att regionnätsbolagen ska bli medvetna om alternativen och kunna göra väl grundade beslut för att öka nätkapaciteten i subtransmissionsnäten.
