Tillståndsvillkor och luktförekomster vid biogasanläggningar i Sverige

Sammanfattning på svenska Aktuellt projekt har fokuserat på att besvara frågorna kring villkorsformuleringar och luktförekomster vid svenska biogasanläggningar. Undersökningen har utförts mellan januari och maj 2014. Syftet med aktuellt projekt har varit att kartlägga faktiska anmälningar om luktförekomster samt att undersöka anläggningarnas miljötillstånd utifrån specifika villkor eller skrivningar kopplade till luktfrågan. I projektet har totalt 46 anläggningar undersökts. 4 av anläggningarna har endast inkluderats i villkorsgranskningen då de inte erhållit tillstånd eller ännu inte är i drift. De resterande 42 anläggningarna har undersökts både utifrån villkorsgranskning och luktklagomål. Majoriteten av de undersökta anläggningarna var så kallade samrötningsanläggningar, där olika organiska avfallstyper behandlas. Även ett antal gårdsanläggningar, där i synnerhet gödsel och odlingsrester hanteras, har ingått i kartläggningen, samt några förbehandlingsanläggningar och avloppsreningsverk med biogasproduktion. Gällande villkorsformuleringen i tillståndsbesluten för biogasanläggningarna behandlas lukt antingen genom en generell formulering eller genom ett tekniskt specifikt villkor. Vad som framgår i aktuell undersökning är att det inte finns någon direkt likhet i villkorsformuleringarna utan samtliga luktvillkor är författade utifrån fall till fall. Det finns ingen tydlig skillnad i utformningen av villkor och typ av anläggning. Det finns inte heller någon tydlig tendens att äldre villkor är utformade på ett särskilt sätt och yngre är formulerade på visst sätt. Däremot syns en viss trend att nyare tekniskt specifika villkor är formulerade med mer funktionskrav istället för specifika behandlingsmetoder. Vidare finns även likheter i vissa formuleringar om det är samma länsstyrelse eller handläggare som hanterat ärendet. Av de 42 anläggningarna som undersökts gällande inkomna luktklagomål har det på 13 av dessa, någon gång sedan anläggningarna etablerades, inkommit klagomål på lukt. Enligt undersökningen berör majoriteten av luktklagomålen Sveriges samrötningsanläggningar. Ett klagomål finnsregistrerat på en av gårdsanläggningarna samt att ett klagomål har inkommit på övriga anläggningar. Generellt berör inkomna klagomål förekomster i form av störande lukt. Luktförekomsterna uppkommer antingen konstant eller vid vissa tillfällen. De som klagar är personer som bor i omgivningarna kring anläggningen alternativt andra verksamheter som ligger i närheten av anläggningen. Vilka substrat som hanteras på anläggningarna har i vissa fall haft betydelse, då exempelvis matavfall eller slakteriavfall tenderar att ge större upphov till lukt. Däremot är skillnaden mellan antalet inkomna klagomål marginell mellan de anläggningar som hanterar mateller slakteriavfall och de anläggningar som hanterar andra typer av biologiskt avfall. Orsakerna till inkomna luktklagomål varierar från fall till fall. Det finns ingen tydlig tendens att vissa typer av klagomål inkommer på vissa typer av anläggningar. Däremot anges oftast att luktförekomsten orsakas av att anläggningen har problem med haverier och överjäsning. Orsakerna har även berott på andra verksamheter, antingen från andra industriverksamheter i omgivningarna eller från hela anläggningen om biogasanläggningen omfattas av en större anläggning som exempelvis även innefattar avfallsanläggning och avloppsreningsverk. En annan betydande orsak har varit materialhanteringen elleratt anläggningarna haft inkörningsproblem och konstruktionsfel. Klagomålen har då oftast inkommit redan vid start och verksamheten har orsakat luktproblem innan driften är helt igångkörd. Andra orsaker som förekommit har också varit när gasen har facklats av. Ofta anges orsakerna till lukt, vara en kombination av flera eventuella källor. Slutsatsen av undersökningen är att klagomål på lukt inte är dominerande hos de undersökta anläggningarna. Majoriteten av de undersökta befintliga biogasanläggningarna har aldrig fått in klagomål på lukt, men studien visar att det i större utsträckning inkommer luktklagomål gentemot samrötningsanläggningar i jämförelse med övriga anläggningstyper. Utifrån genomförd undersökning syns inte heller något direkt samband i hur verksamheternas villkor i tillståndsbesluten är formulerade och om det uppkommit klagomål på verksamheten. Därmed verkar inte villkorsformuleringen ha någon betydelse om det inkommer klagomål på lukt eller inte.