Korrosionsrisk i sprickor och gjutfogar bakom epoxitätning

Vid lagning av läckande sprickor och fogar i dämmande konstruktioner har tätningsbruk använts, ibland med kalciumklorid som accelerator. I enstaka fall har detta lett till förhöjda kloridhalter och armeringskorrosion. Hur vanligt detta är och hur stor risken är i anläggningar där skador ännu inte upptäckts är i dag oklart.

Detta projekt syftar därför till att fylla denna kunskapslucka. I ett första steg kartläggs bakgrund och problemställning, följt av en litteraturstudie av tätningsåtgärder som genomfördes under 1950- och 1960-talet, med fokus på material, utförande och erfarenheter.

I nästa steg genomförs en fältstudie vid minst fyra dammanläggningar. Här dokumenteras statusen på tidigare utförda tätningar och möjligheten till provtagning bedöms. Där det är möjligt samlas prover in för vidare analys i laboratorium.

Genom att kombinera fältdata och laboratorieresultat ska projektet ge ett bättre underlag för att bedöma risker kopplade till äldre tätningsinsatser – och pröva om analys av kalkutfällningar kan utvecklas till en praktisk metod för att identifiera armeringskorrosion i tid.