Vattenkraftens förmåga att agera som reglerkraft i dagens energimix när vinden inte blåser och solen inte skiner får en alltmer framträdande roll. En förutsättning för flexibiliteten är det finns säkra och stabila dammar, även vid ett förändrat driftmönster med fler start och stopp. Hur det här driftmönstret påverkar dammar är inte helt klarlagt, men en oväntad konsekvens är att det nya driftmönstret kan ha en negativ inverkan på islasten. Det visar nyligen genomförd forskning inom SVC. Islasten är en mycket vanlig orsak till att omfattande dammsäkerhetshöjande åtgärder genomförs. Det finns därför ett stort incitament att skapa bättre underlag och öka förståelsen gällande islaster mot dammar. Ett av målen med projektet är att på sikt uppdatera RIDAS riktlinjer för dimensionering med hänsyn till islaster. Dagens riktlinjer är endast baserade på geografisk placering och det är otydligt om dessa ska tolkas som normala lastvärden, dimensioneringsvärden eller extremvärden (och därmed vilken återkomsttid som förväntas svara för islasten som anges i riktlinjerna).
Det här projektet är den avslutande doktorsetappen på Rikard Hellgrens doktorandprojekt. I projektet kommer Rikard Hellgren att:
- Genomföra och validera mätningar av islaster vid Rätans betongdamm med den islastspanel som utvecklades i tidigare SVC projekt
- Analysera hur olika omgivande faktorer så som vattenståndsvariationer, temperaturgradienter, avstånd till stränder och dess mothåll, vattendjup, lutning på dammens uppströmssida, etc. som påverkar islastens storlek.
- Utveckla en förenklad metodik som kan användas för prediktera islastens storlek som en funktion av de mest väsentliga faktorerna
