Vattenkrafttunnlar är en nödvändig del av våra anläggningar för energiproduktion och brott i form av ras eller blockutfall kan få stora konsekvenser. Underhåll och uppgradering är kostsamt och att göra rätt åtgärd vid rätt tidpunkt är mycket viktigt. Majoriteten av de svenska vattenkraftverken byggdes under perioden 1920-1980, och kraftverk från tidigt 1900-tal är fortfarande i drift på många ställen. Behov av uppgradering och ombyggnad kommer att öka i takt med att anläggningarna åldras och når sin förväntade livslängd på ca 100 år. I många fall kan uppgraderingar och ombyggnation förlänga livslängden. Detta projekt ska därför:
- Utveckla en metod för beslutsfattande gällande optimering av underhåll för vattenkrafttunnlar.
- Minska bristen på kunskap om underhåll av vattenkraftstunnlar i syfte att säkra framtida produktion.
Ett ramverk för pre-posterior analys ska utvecklas för att identifiera optimala beslut gällande behov och omfattning av det underhåll som mest kostnadseffektivt ger god driftsäkerhet och säkerhetsnivå. Metoden bedöms kunna vidareutvecklas och användas för screening av vattenkrafttunnlar för att identifiera potentiella risker kopplade till blockutfall och ras i tunnlar. I längden förväntas metoden ge bättre kunskap om tunnlarnas tillstånd, vilket minskar risker för stora produktionsförluster, arbetsmiljörisker och i vissa fall risker för allmänheten.
