Vätgasens bidrag till resiliens i processindustrin

Målet med detta projekt är att ge beslutsfattare och industri ett bättre underlag för hur Sveriges försörjning av vätgas, ammoniak och andra kritiska kemikalier kan säkras i kris. Projektet ska identifiera risker och flaskhalsar, analysera ammoniaks roll som vätebärare och peka ut vilka investeringar, lager och distributionslösningar som kan bidra till ett mer robust energisystem.

Sverige har ingen egen ammoniakproduktion och är därför beroende av import. Före 2022 kom en stor del av ammoniaken från Ryssland, men efter invasionen av Ukraina har importen i stället styrts om till Norge och andra producenter i Europa.

Vätgas används redan i dag inom svensk kemi-, raffinaderi- och stålindustri, och behovet väntas öka i takt med den industriella omställningen. Den är också en viktig råvara för flera produkter som samhället är beroende av som gödselmedel och andra kemiska produkter.

Detta projekt ska undersöka hur Sverige kan säkra tillgången till ammoniak och andra samhällsviktiga kemikalier vid en kris eller ett längre avbrott i handeln. Om svenska hamnar skulle förlora kontakten med nordvästra Europa kan möjligheterna att importera ammoniak minska kraftigt.

Studien ska också analysera om ammoniak kan användas som bärare av vätgas i ett nationellt beredskapssystem, samt vilka lager, transporter och investeringar som skulle krävas för att stärka Sveriges försörjningsförmåga.