Många vattenkraftföretag har begränsad kunskap om status i sina berganläggningar. Den svenska vattenkraftsutbyggnaden var som mest intensiv mellan 1940 och 1970. Många kraftverk byggdes under mark, med inre vattenvägar i berg. Livslängden för kraftverkstunnlar antas normalt vara mellan 50 och 100 år och det finns alltså många kraftverkstunnlar som redan har uppnått sin livslängd. Berget har tagits för givet under många år, och begränsade resurser har lagts på underhåll och förvaltning.
När anläggningarna åldras ökar behovet av inspektion och åtgärder, och stora FoU-insatser behövs för att lösa olika problem, exempelvis inspektion av vattenfyllda bergtunnlar. Programmet ser på bergfrågan i vid bemärkelse, men det finns också behov av att titta på exempelvis frågor om grundläggning, miljöfarliga ämnen och ventilation i anläggningar under mark.
Förutom konkreta problem som behöver lösas, finns det också ett behov av mötesplatser där vattenkraftens bergfrågor kan diskuteras. Det är särskilt viktigt nu när många anläggningsägare frågar sig hur man inspekterar anläggningar och hur underhållet kan göras kostnadseffektivt.
