Man kan dra en parallell med gravitationen som är en annan typ av kraftfält och som påverkar massa. Det är jordens tyngdkraftfält och dess dragningskraft som håller kvar månen och satelliter i banor runt jordklotet. Elektriska och magnetiska kraftfält påverkar istället laddade partiklar som elektroner och joner. Fälten kan antingen vara statiska eller tidsvarierande.
Fält från kraftledningar och vanliga hushållsapparater varierar med frekvensen 50 Hz (hertz), det vill säga fälten byter tecken från plus till minus och från minus till plus 50 gånger i sekunden. Man talar här om kraftfrekventa fält. Fält som varierar med frekvenser upp till 300 Hz brukar man även kalla Extremt LågFrekventa, ELF elektriska och magnetiska fält. Olika internationella organ lägger olika betydelser i begreppet ELF där Världshälsoorganisationen sträcker sig ända upp till 100 kHz. Det motsvarar den ungefärliga energinivå där det börjar bli relevant att tala om strålning.
Elektriska och magnetiska fält uppträder oberoende av varandra och kan beräknas och mätas var för sig, om frekvensen är tillräckligt låg, under ca 100 kHz (se pkt 3 nedan). Styrkan hos det elektriska fältet anges i enheten volt per meter (V/m). Magnetfältets styrka anges vanligen utifrån fältets flödestäthet som mäts i enheten Tesla. Eftersom Tesla är en mycket stor enhet brukar man i de flesta sammanhang använda enheten μT (mikrotesla, en miljondels tesla).