3 Frekvens, ljus, strålning

Mer om frekvens, ljus och strålning

Inom fysiken behandlas aldrig elektriska eller magnetiska fält som strålning. Strålning hamnar alltså i separata avsnitt i undervisningssammanhang, vetenskapliga rapporter med mera. Med strålning avser man inom fysiken partiklar som elektroner, protoner, neutroner samt fotoner med frekvensen cirka 100 kHz och högre.

För fotoner med en frekvens över 100 kHz talar man ofta om elektromagnetisk strålning där de elektriska och magnetiska fälten växelverkar som en sammansvetsad enhet och med ett energiinnehåll som är proportionellt mot frekvensen. Under 100 kHz växelverkar inte elektriska och magnetiska fält med varandra på ett sådant sätt att de kan  betraktas som partiklar. De elektriska och magnetiska fälten bör då betraktas vart och ett för sig med enheterna volt per meter respektive tesla. Fotoner med en frekvens på över cirka 1015 Hz (1 000 000 000 000 000 Hz) kan jonisera atomer och molekyler och man talar då om joniserande strålning. Är frekvensen lägre än 1015 Hz klassificeras den elektromagnetiska strålningen som icke-joniserande. 

Som framgått ovan ska alltså i vetenskapliga sammanhang lågfrekventa elektriska eller magnetiska fält vid 50 Hz alltid behandlas var för sig – partikelbeskrivningen är helt enkelt inte relevant.

Strålskyddslagen
Strålskyddslagen har emellertid i §2 definierat elektriska fält och magnetiska fält som strålning:

”Lagen gäller såväl joniserande som icke-joniserande strålning. Med joniserande strålning avses gammastrålning, röntgenstrålning, partikelstrålning eller annan till sin biologiska verkan likartad strålning. Med icke-joniserande strålning avses optisk strålning, radiofrekvent strålning, lågfrekventa elektriska och magnetiska fält och ultraljud eller annan till sin biologiska verkan likartad strålning.”

Kommentar till strålskyddslagens andra paragraf och det som rör elektriska fält, magnetiska fält samt elektromagnetiska fält:

Strålskyddslagen ger genom ordet den övergripande rubriken – det vill säga strålning. Därefter, genom lagens andra paragraf indelas strålningen i joniserande respektive icke-joniserande strålning. Så långt ser allt klart ut men därefter, genom den sista meningen i paragraf 2 införs en stipulerad definition, det vill säga en definition man bestämt sig för: Att föra in begreppen optisk strålning, radiofrekvent strålning samt elektromagnetisk strålning är helt logiskt både utifrån den fysik som förklarats ovan och rent språkligt. Det som avviker från fysiken är att fält införs under det juridiska taket icke-joniserande strålning – det vill säga elektriska respektive magnetiska fält.