Svensk industri behöver 30 TWh fossilfri vätgas till 2030, enligt gasbranschens färdplan för fossilfri konkurrenskraft.
– Det är bara drygt fem år bort, så det är ganska mycket. Siktar vi mot himlen når vi förhoppningsvis trätopparna, sa Anna Wallentin, ansvarig för samhällskontakter på Energigas Sverige när Vätgaskonferensen startade den 11 december på Stockholmsmässan.
Precis som flera andra av talarna tog hon upp regeringens beslut att säga nej till havsbaserad vindkraft i Östersjön som ett exempel på att 2024 varit motigt för energiomställningen.
Energiforsks vd Markus Wråke sa att orsaken till varför omställningen behövs kvarstår.
– Klimatutmaningen har om något blivit större. Ska vi lösa det kommer vi behöva massor med vätgas. Det finns alltid en spänning mellan det mest kostnadseffektiva och vad som går att göra, men väntar vi kommer vi inte att hinna, sa Markus Wråke.
Luleåmodellen
Luleå Energis vd Malin Larsson berättade om vikten av att samarbeta för att kunna realisera omställningen och det som kommit att kallas Luleåmodellen. Utgångspunkten var att när Luleå samlade de industriaktörer i regionen som har stora omställningsplaner blev resultatet en kraftig överbokning av effekt som de ville ha.
– Man gjorde som man alltid gjort, att man tar till lite marginal när man anger hur stort effektbehov man kommer ha, sa Malin Larsson.
Lösningen blev tillit och sekretessavtal, så att aktörerna vågade öppna sig för varandra, för alla insåg att annars skulle omställningen inte gå att genomföra.
– Det fina med omställning är inte bara att vi vet att vi behöver investera stora summor, utan också att vi kommer kunna tjäna mycket. Vi vet inte exakt vem som kommer tjäna vad, men vi har skakat hand och gått in i det här gemensamt.
Vattenfalls Mikael Nordlander, chef för Hybrit, berättade om utvecklingen under de åtta år som satsningen med Hybrit pågått.
– Projektet har klarat målen inom budget och i tid. Det har jag aldrig varit med om tidigare under mina 23 år i branschen, sa Mikael Nordlander.
Han sa att Hybrits process är verifierad och att den fungerar mycket bra. Flera situationer med olika temperaturer, tryck och liknande har testats. Vattenfall har nu bra koll på vad det innebär och nu pågår uppskalning, enligt Mikael Nordlander.
– Med vätgasprocessen har vi fått en slutprodukt med till viss del bättre mekaniska egenskaper, det hade vi inte förutsett. De ”batcher ”vi har producerat har varit viktiga och minskat riskerna för våra kunder, de måste veta att stålet beter sig som just de behöver för sina produkter, sa Mikael Nordlander.
Ödmjukhet behövs
Han frågade då sig själv: Är vi nu på en raksträcka mot framtiden?
– Kanske. Vi behöver viss ödmjukhet när ska vi rycka upp befintliga värdekedjor. Det krävs samarbeten, infrastruktur, att människor som ska jobba med detta har någonstans att bo. Så vad händer nu? Det är oklart, men klart är att vätgas inte är någon grön bubbla. Det är för bra för det, det är ett väldigt konkurrenskraftigt alternativ.
Mikael Nordlander fick frågan vad han såg som positivt just nu, och tvekade en stund innan han svarade.
– Vi skulle vara betjänta av att en ökad tydlighet om vad vi i Sverige vill. Det enda vi är någorlunda överens om är 300 TWh elproduktion, men inte hur. Dessutom behöver produktion och efterfrågan takta på ett vettigt sätt, sa Mikael Nordlander.
Han efterfrågade ökad politisk tydlighet hur elektrifieringen ska se ut.
– Dessutom bör svenska politiker ligga på den nya EU-kommissionen. Green deal behöver omsättas i handling på europanivå, och vi behöver bestämma oss för vad vi ska vara bra på jämfört med Kina och USA.
Efter Mikael Nordlander tog politiker från olika partier plats på scenen, både från riksdag, region och kommun. Representanter på riksnivå från regeringspartierna och Sverigedemokraterna saknades, de var inbjudna men kunde inte närvara, sa Björn Aronsson, verksamhetsledare för Vätgas Sverige.
Mer värde bör stanna lokalt
Politikerna var överens om att mer av värdet från energiproduktionen behövde stanna på lokal nivå. Eller som Birger Lahti, riksdagsledamot för Vänsterpartiet, sa:
– Ska 53 öre av energiskatten gå till Stockholm?
Rickard Nordin från Centerpartiet ville se enklare regler.
– Om man som Rabbalshede kraft vill kunna sätta en elektrolysör innanför sin elmätare bör man kunna få det, sa han.
Annika Hirvonen, Miljöpartiet, lyfte tre saker partiet vill se:
– Svenska kraftnät bör få i uppdrag att planera för vätgasinfrastruktur, Sverige bör sätta ett mål om 30 TWh vätgas till 2030 och vi bör ta fram ett investeringsstöd till grön baskraft, inklusive vätgaslager.
Lars Thomsson, centerpartist från Region Gotland och samordnare för Energiön Gotland, kommenterade regeringens nej till all havsbaserad vindkraft som planerats runt ön.
– Jag vet att tvärdåliga beslut inte består.
Erik Lövgren är socialdemokratiskt kommunalråd i Ånge, där energiföretaget Res nyligen tecknade avtal om att tillsammans med kapitalförvaltaren Prime Capital producera vätgas till 90 000 ton förnybart flygbränsle per år. Han berättade hur Ånge jobbat, där det inte byggts ett hus på flera decennier.
– Det har handlat om att vara snabba och aldrig säga nej. Vi vågade ta i hand och skriva en avsiktsförklaring med ett företag, sa Erik Lövgren
För ett kommunalråd är det viktiga vad en kommun får tillbaka till vård, skola och omsorg, enligt Erik Lövgren.
– Om ny energiproduktion leder till att det flyttar in människor, då får vi en slant, annars får vi ingenting. Därför vill vi se en riskdelning med staten.
Om Vätgaskonferensen
Den 11–12 december arrangeras Vätgaskonferensen 2024 på Stockholmsmässan med över 400 deltagare. Årets tema är Lösningar som skapar förändring och fokuserar på företag och organisationer som gjort faktiska investeringar eller har konkreta lösningar eller erfarenheter att dela med sig av.
Konferensen arrangeras av Energiforsk i samarbete med Rise Research Institutes of Sweden, Luleå tekniska universitet, Vätgas Sverige, Energigas Sverige, Energiföretagen Sverige, Norsk hydrogen forum, Chalmers tekniska högskola och Kungliga Tekniska högskolan.