Slaggrus har liksom andra askor tekniska egenskaper som gör det mycket lämpligt att ersätta till exempel bergkross i anläggningskonstruktioner utanför deponier. Slaggrus kan innehålla förhöjda halter av metaller, klorider och sulfater. För att underlätta bedömningen av potentiella miljö- och hälsorisker med återvinning av slaggrus tog Avfall Sverige fram ett beslutstöd 2019. Beslutsstödet har använts som underlag för ansökningar om återvinning av slaggrus i storskaliga konstruktioner. I det här projektet har forskarna undersökt hur företag och myndigheter tycker att beslutsstödet fungerar i praktiken.
Det uppstår årligen ca 1 miljon ton bottenaskor från avfallsförbränning. Efter metallseparation, sortering och lagring återstår slaggrus. Slaggrus har hittills framför allt har återvunnits som täcknings- och konstruktionsmaterial på deponier men i och med att merparten av landets deponier ska avslutas kommer inte slaggruset att behövas som sluttäckningsmaterial. Slaggrus innehåller förhöjda halter av främst metaller, klorider och sulfater. För att underlätta bedömningen av potentiella miljö- och hälsorisker med återvinning av slaggrus i anläggningskonstruktioner har Avfall Sveriges tagit fram ett beslutsstöd. I beslutsstödet finns riktvärden är relevanta ämnen som ska motsvara ringa miljö- och hälsorisker vid vissa typåtervinningsfall. Beslutstödet och riktvärdena bygger på generella antaganden och använder sig av beräkningsmodeller från bland annat Naturvårdsverket. Martijn van Praagh, tidigare miljökonsult på Ensucon, har tillsammans med framförallt Alice Rundgren, Ensucon, och andra undersökt hur beslutsstödet har fungerat i praktiken.
– Riskbedömningen i beslutsstödet visar att damning av små partiklar slaggrus från anläggnings-, underhålls- och rivningsarbeten kan vara kritisk för risker för människors hälsa. Det saknades mätningar i fält och därför såg vi ett stort behov av att göra en uppföljning av beslutsstödet och genomföra mätningar. Det är viktigt att vi har empiriska data från damning vid byggnationer med slaggrus. Slaggrus är ett bra material och det är viktigt att det bedöms på rätt sätt utifrån sina egenskaper, säger Martijn van Praagh.
I arbetet med projektet har ingått att verifiera antaganden och kolla upp parametrarna i damningsmodellen och att förslå justeringar av riktvärdena i beslutsstödet. Inom projektet har damm mätts vid två fullskaliga anläggningsarbeten i Umeå och i Trelleborg. Metoden för partikelmätningar vid arbetsplatser användes vid den första anläggningen. Den gav av olika anledningar inga resultat, bland annat för att konstruktionen utfördes under en nederbördsrik period. För den andra anläggningen bytte projektledaren istället till en vedertagen metod för att mäta atmosfäriskt nedfall, den så kallade Nilu-metoden. Provtagare sattes upp runt anläggningsytan för att kunna fånga in nedfallet damm från anläggningsarbeten och från ”bakgrundsdamning”. Slaggruset vättes vid utläggning och täcktes successivt med bergkrossmaterial. Mätningen pågick under ca två månader. Materialet som fångades in i Nilu-provtagarna skickades till IVL:s laboratorium och analyserades på totalmängden deponerat material, vissa metaller och salter.
Genom att jämföra metallhalter i det infångade dammet med halter i slaggruset och med bakgrundsvärden kunde konstateras att anläggningarbetena hade gett upphov till damm från slaggruset. De deponerade mängderna och halterna korrelerades till avstånd till källan samt vindriktning och -hastighet. Jämförelsen till antaganden i den tidigare med hjälp av beslutsstödet genomförda riskbedömningen visade på att det hade dammat mer än antaget, men att halterna av de analyserade metallerna var lägre.
– Det betyder alltså att riskbedömningen enligt beslutsstödet överskattade risken med metalldepositionen något. Vi kom också fram till att vätning av slaggrus verkade ha en tydlig dämpande effekt på uppkomsten och/eller transport av damm, berättar Martijn van Praagh.
En workshop genomfördes för att se hur olika aktörer upplever beslutsstödet. Resultaten från uppföljningen av beslutsstödet visar att det upplevdes som användbart och som värdefull referens i myndighetskontakt, men att en förenklad version – särskilt av riskbedömningen – skulle göra det ännu mer tillgänglig.
– En viktig slutsats är att beslutsstödet behöver uppdateras och utvecklas för att bli ännu mer användbart, säger Alice Rundgren. Riskbedömningen i beslutsstödet måste också uppdateras på grund av ändringar i den underliggande modellen från Naturvårdsverket.
En annan slutsats i rapporten är att kunskapsläget kring slaggrusets damningsbenägenhet bör förbättras genom mätning av både damning, deposition och effekten av dammreducerande åtgärder vid fler anläggningsprojekt med slaggrus och med traditionella anläggningsmaterial.
– Jag tycker att kunskapsläget kring damning från både slaggrus och andra byggmaterial vid anläggningsarbeten bör förbättras för att vi ska kunna dra mer allmängiltiga slutsatser om damning och hur väl riskbedömningen reflekterar faktiska miljö- och hälsorisker, avslutar Martijn van Praagh.