Några av de mest avancerade tillverkas i Sverige, av Combinova och EnviroMentor, och har en sond som består av tre vinkelräta mätspolar. Om man vill lokalisera en bestämd fältkälla och hitta riktningen på dess magnetfält, bör man helst använda ett instrument med enkelspole. Då måste man själv vrida sonden för att hitta det maximala fältet.
Magnetfält karaktäriseras inte bara av sin frekvens, flödestäthet och riktning. Vill man göra en fullständig kartläggning av magnetfältet bör man även undersöka förekomsten av övertoner, kurvform (sinus, sågtand, fyrkantspuls etc.), polarisation (linje-, cirkulär eller elliptisk), intermittensmönster (till exempel om fältet växlar kraftigt i styrka hela tiden), innehåll av transienter – korta pulser av magnetfält etc. Det finns instrument även för sådana mätningar. Kurvformerna kan se mycket olika ut från olika källor. Exempelvis har de större kraftledningarnas magnetfält en ren 50 Hz sinusform medan den ström som kommer ur eluttaget ofta ger sönderhackade och övertonsrika magnetfält.
Forskning har pekat på att det kan vara magnetfältens variation snarare än själva styrkan som skulle kunna vara intressant för uppkomsten av biologiska effekter.