Varje år produceras cirka 1,7 miljoner ton aska som en del i det svenska energisystemet. Askorna är ett restmaterial från förbränning av fasta bränslen för produktion av värme, ånga och el. Målet är att alla askor ska kunna återanvändas eller omhändertas på ett miljöriktigt sätt i förhållande till sina egenskaper och förutsättningar. På det här webbinariet som är ett samarbete mellan Energiföretagen och Energiforsk, presenterar företag och forskare aktuell kunskap om möjligheter och hinder för att askorna ska kunna komma in i kretsloppet igen.
Ur programmet:
Askor innehåller växttillgängligt kisel som tas upp av växter. Skogsträd behöver kisel bland annat för tillväxt och bättre motstånd mot snytbaggeangrepp. Försök visar att snytbaggar undviker nyplanterade granplantor som fått en giva bioaska. Varje år går stora värden till spillo när nyplanterade träd utsätts för insektsangrepp. Maria Greger på Stockholms berättar mera.
Slaggrus har en potential att bli en viktig resurs inom anläggningssektorn. Slaggrus kan med fördel användas till vägar och i konstruktioner och kan på sätt bidra till att uppfylla målen för cirkulär ekonomi och hållbar utveckling. Slaggrus har tekniska egenskaper som gör att det kan ersätta till exempel bergkross i anläggningskonstruktioner. Nordvästa Skånes renhållning uppförde en ny återvinningscentral i Helsingborg och använde då slaggrus i ett bärlager. Slaggrus har också använts till Sysavs anläggningar i Malmö och på deras återvinningscentraler i södra Skåne. Även i Trelleborgs hamn har slaggrus används i flera konstruktioner. Raul Grönholm på SYSAV berättar om erfarenheter av att använda slaggrus.
Mathias Bjurman på Falu Energi & vatten berättar under rubriken ”Cirkulära strömmar för bioaskor” om hur företaget försöker använda sin aska på bästa sätt. Aska från biopannan återförs till skogen från biopannan. Flera projekt med att hårdgöra markytor som exempelvis bränsleplaner har genomförts samt ett försök med att tillverka betonglegoklossar med askinblandning.
Vilka möjligheter och utmaningar finns kring aktiv karbonatisering av energiaskor? Karbonatisering är en process där koldioxid binds kemiskt i askans mineraler och bildar stabila karbonater. Tekniken kan bidra till minskade utsläpp, samtidigt som den ger askan nya materialegenskaper och potentiella användningsområden. Jenny Westerberg och Julia Renström på Profu berättar om möjligheter och hinder.