2022-12-21
För trettio år sedan var det ingen tvekan, då kunde Sverige bygga kärnkraftverk med inhemska resurser och teknik. Så är det inte idag, utan den dagen Sverige ska bygga ny kärnkraft kommer nationen, samtidigt som egna utbildningsaktiviteter tar fart och legala hinder undanröjs, att behöva förlita sig till utländska resurser och teknik. Det är därför intressant att studera Polens nya satsningar på kärnkraft, vilka är helt beroende av utländsk kompetens och teknik då landet inte haft kärnkraft tidigare. Westinghouse, som byggde Ringhals 2, 3 och 4, är en viktig aktör i den polska satsningen.
Elektricitet från kol fasas ut
Det har aldrig funnits kärnkraft i Polen, ingen vattenkraft att tala om och små inhemska olje- och gasresurser. Däremot finns det gott om sten- och brunkol. Cirka 85 % av allt kol som används för uppvärmning i Europa uppskattas förbrännas i Polen och kolet står för 70 % av dagens polska elenergiproduktion. På grund av ökande utsläppspriser och föroreningar i hemmen och atmosfären har Polen börjat fasa ut kolet till förmån för vindkraft, kärnkraft och solel. Elföretagen har alltid haft bra lönsamhet men koldriften i sig är beroende av statliga subventioner. Förra året uppgick förlusterna (för polska staten) till över 100 miljoner euro.
Under en övergångsfas kommer naturgas att spela en stor roll för att möjliggöra omställningen. En del av de kolkraftverk som stängs kommer interimt att ersättas med gasdrivna kraftverk. I Polen förbrukas runt 20 miljarder kubikmeter naturgas årligen, varav drygt hälften kommer från Ryssland och endast 4 miljarder kubikmeter från egna källor. Inom tio år beräknas gasbehovet öka med omkring 50 %. Beroendet av den ryska gasen anses vara en politisk och ekonomisk säkerhetsrisk varvid satsningar på andra leveransvägar görs.
För att klara omställningen har Polen inlett en stor satsning på kärnkraft. Nu planeras upp till sex kärnkraftsreaktorer på sammanlagt 6–9 GW, placerade längs den östra delen av Polens Östersjökust. Den första reaktorn ska vara färdigbyggd 2033 och i mitten av 2040-talet ska samtliga vara i drift och svara för uppemot 25 % av landets elproduktion, en siffra som motsvarar Förenade Arabemiratens kärnkraftssatsning och beräknas kosta cirka 180–190 miljarder kronor.
Polens ministerråd har antagit ett utkast till rättsakt om ändring av lagen om förberedelse och genomförande av investeringar i kärnkraftverk och relaterade investeringar, enligt landets nationella atomenergiorgan (PAA - Państwowa Agencja Atomistyki).Huvudmålet med förändringarna är att förkorta tiden för investeringsprocessen.
De ändringar av lagstiftningen om investeringar i kärnkraft som nu antagits av den polska regeringen inkluderar att offentliga förvaltningsorgan, på begäran av en möjlig investerare, kostnadsfritt kommer att tillhandahålla information, uppgifter och data relaterat till kärnkraft, till investeraren för användning i samband med utförandet av kraftverk och relaterade nödvändiga investeringar. Genom ändringarna införs också möjligheten till tillfällig drift av en kärnteknisk anläggning under tiden från erhållet driftsättningstillstånd till dess att drifttillstånd ges.
Tidigare satsningar lades ner
Polen är inte helt obekanta med kärnkraft. I början av 80-talet påbörjades bygget av fyra VVER-440 reaktorer vid Zarnowiec, cirka 50 km nordväst om Gdansk. År 1987 startades även ett andra projekt för kärnkraftverket Warta-Klempic med fyra VVER-1000-reaktorer.
Från 1987 till 1989 stannade byggarbetet långsamt av allteftersom finansieringen började vika. I oktober 1989 genomförde IAEA en tidig granskning av den operativa säkerheten vid Zarnowiec. Efter en kombination av motstånd efter Tjernobylolyckan, ekonomiska svårigheter och en politiskt instabil situation lades båda projekten ned 1989. Reaktor 1 och 2 vid Zarnowiec var då relativt nära att färdigställas, med större konstruktioner omkring 90% färdiga.
År 2009 och 2010 återupptogs kärnkraftsarbetet kortvarigt, för att nästan omedelbart pausas igen. Nu är det dags för en tredje satsning.
Både statliga och privata satsningar inledda
I september 2022 tillkännagavs att sex stora tryckvattenreaktorer med en total elektrisk effekt på 6–9 GW skulle kunna byggas till 2040, som en del av Polens plan för att minska sitt beroende av kol. Flera bolag har tävlat om att få bygga kraftverken, och nu ser amerikanska Westinghouse Electric ut att vinna. En av anledningarna till att välja Westinghouse är att man ser USA som en av Polens viktigaste partners när det gäller den övergripande säkerheten, bland annat på grund av Ukrainakrisen.
Sommaren 2021 offentliggjorde Westinghouse Electric etableringen av ett ingenjörs- och designarbete, baserat på AP1000-teknologi, under ett anslag från USA:s handels- och utvecklingsdepartement för utveckling av ett fredligt kärnkraftsprogram i Polen. Enligt den antagna tidsplanen kommer byggandet av det första kärnkraftverket i Polen att starta 2026, och den första reaktorn, med en kapacitet i intervallet 1 till 1,6 GW elektrisk effekt, ska tas i kommersiell drift 2033. Efterföljande enheter kommer att driftsättas vartannat till vart tredje år. Investeringen uppskattas till 32 miljarder US-dollar. Något som potentiellt kan komma att spela stor roll är USA:s förändrade kreditregler för den amerikanska exportkreditnämnden EXIM (Export-Import Bank of the United States). Ändringen i EXIM-reglerna har redan kommit till användning i flera exportavtal mellan USA och Polen.
Kuststäderna Lubiatowo och Kopalino vid Östersjön har nämnts som lämpliga platser för reaktorerna, men även de tidigare krankraftsorterna Zarnowiec och Warta-Klempic har nämnts som troliga platser för de planerade reaktorerna. Inåt landet nämns även Belchatow som ett alternativ. Belchatow är tillika platsen för Europas största kolkraftverk med samma namn, som kan producera upp till 5,3 GW elektrisk effekt.
Samtidigt som den polska och amerikanska staten signerat EXIM-avtal har även flera avtal tecknats mellan privata företag, till exempel kemijätten Synthos Group som är intresserade av små modulära reaktorer för att minska företagets kolanvändning för processvärme och elkraft. Synthos Group har genom sitt dotterbolag, Synthos Green Energy (SGE), inlett diskussioner och samarbeten med GE Hitachi (GEH) om kokvattenreaktorn BWRX-300 och med Ultra Safe Nuclear Corporation (USNC) om mikroreaktorn MMR, som är en gaskyld högtemperaturreaktor med 15 MW termisk effekt avsedd att leverera både värme och kraft.
SGE uppges även ha inlett diskussioner med den polska tillståndsmyndigheten, PAA, kring ett potentiellt projekt med BWRX-300. Enligt den polska kärntekniklagen måste man, innan man ansöker om att bygga en reaktor, be myndigheten om ett allmänt yttrande kring de organisatoriska och tekniska lösningar som ska tillämpas vid konstruktion och drift.
Dessutom har den polska kopparjätten KGHM, tecknat ett gemensamt åtagande med företagen NuScale Power, en amerikansk ledare bland tillverkare av små modulära reaktorer (SMR), och med PBE Molecule, för att utveckla SMR-teknik. Dessa samarbeten omfattar utveckling och konstruktion av fyra till tolv SMR:er. Detta kommer potentiellt att vara den största SMR-installationen i världen. Projektet beräknas vara klart i slutet av 2030. KGHM kommer inte bara att vara mottagare av slutprodukten utan kommer också att aktivt delta i utvecklingen av
tekniken. Målet är att hälften av företagets energibehov 2030 kommer tillgodoses av egna interna energikällor.
Sveriges har likartade utmaningar
Även om Polen primärt har målsättningen att minska sin kolanvändning och Sverige främst pratar i termer om utökad elproduktion i och stabilare elnät i södra delarna av landet, finns det likheter mellan ländernas situation.
Huruvida ny kärnkraft i Sverige kommer att realiseras anges återkommande bero på att legala hinder undanröjs och att licensierings och tillståndsprocesser går mycket snabbt. Här finns utmaningar, även om regeringen har deklarerat sina ambitioner att snabbt genomföra reformer. Det rör bland annat frågor som att tillståndsprocesser kan ta tio år om varje steg i ska prövas i domstolar och överdomstolar, att max tio reaktorer är tillåtna i landet och dessa får bara uppföras på redan existerande kärnkraftssajter. Regeringen har dock varit tydlig med att nya kärnkraftsreaktorer ska byggas i Sverige, vilket aktualiserar frågan om hur dessa så snart som möjligt kommer på plats.
Från att på 70-talet ha tillhört världseliten inom kärnkraft, har branschen i Sverige sedan dess hamnat i en politisk malpåse. Att starta om den innebär en lång rad utmaningar. Inte minst när det gäller kompetensen. Chalmers har idag ingen kärnteknik kvar i grundutbildningen och mastersutbildningen på KTH befolkas av en stor andel utländska studenter. Högskoleingenjörsprogrammet i kärnkraftsteknik på Uppsala universitet finansieras av kärnkraftsbranschen.
Idag finns ett stort generellt behov av högskoleingenjörer i Sverige och en stor obalans mellan tillgång och efterfrågan. Att i ett sådant läge motivera ungdomar till att vidareutbilda sig för ett yrke inom kärnkraft, när andra jobberbjudanden finns, är minst sagt utmanande. Varje kärnkraftverk omkring 1 000 anställda inom en lång rad professioner, med ett hundratal som jobbar processnära såsom reaktoroperatörer, turbinoperatörer med flera. Detta är anställda som branschen idag tvingas ta fram genom internutbildning av färdiga ingenjörer.
Det krävs vidare en bredare politisk enighet och långsiktigt ansvarstagande. Det får inte förekomma någon risk att en investerare får helt förändrade förutsättningar under en kommande mandatperiod.
Reglerna om max 10 reaktorer på befintliga sajter är oförenlig med SMR-satsningar som många anser har stor potential i framtida kärnkraftsutbyggnad. Det kan gå relativt snabbt att bygga SMR:er om viljan finns, och de kan användas både av stora energibolag och privata industriföretag, som utöver behoven av kraften, rimligtvis även har en befintlig infrastruktur kring övervakning och drift.
NuScale har en liten reaktor på 77 megawatt som antingen kan användas som den är eller seriekopplas i upp till tolv exemplar per block, som då motsvarar en fullstor kärnkraftsreaktor på 924 megawatt. Med nuvarande lagstiftning skulle sådana seriekopplingar alltså inte vara tillåtna. Dessutom skulle det kosta sex miljarder kronor extra eftersom kärnkraftsägaren behöver betala i storleksordningen 500 miljoner kronor i avgift till Strålsäkerhetsmyndigheten för varje ny reaktor.
I USA har NuScale fått sin konstruktion typgodkänd, men om Sverige ska göra om befintliga amerikanska godkännanden, kommer det att bli svårt att korta godkännande- och byggnationstiden. Inom flygindustrin t.ex. accepterar EU:s luftfartsmyndighet USA:s godkännanden, vilket även bör kunna implementeras för svenskt kärntekniskt vidkommande.
Näringslivets engagemang ökar även i Sverige
I dagarna presenterar Svenskt Näringsliv en handbok för ny kärnkraft i Sverige. I handboken identifierar man hinder och har sammanställt vilka beslut som behöver fattas av en regering som vill möjliggöra byggandet av ny kärnkraft i Sverige. Det är viktigt att bevara den kärnkraft som redan finns idag, men även ny kärnkraft kommer att behövas.
Det är dessutom bråttom framhåller Svensk Näringsliv. Ska vi klara den gröna omställningen måste vi ha mer el och det snabbt. Budskapet är tydligt: Bevara vattenkraften, genomför en kraftig utbyggnad av vindkraften och skapa förutsättningar för ny kärnkraft. Under mandatperioden är det av yttersta vikt att den nya regeringen tar de utpekade besluten. Det handlar inte om att utreda frågan ytterligare, det är redan gjort och konsensus är att det är bråttom.
Men det är inte bara kärnkraften som behöver ses över. Även vindkraften behöver signifikant kortare ledtider för att få nya vindkraftverk godkända. Och för vattenkraften behöver miljöprövningarna pausas då landet i dagsläget inte har råd att stänga vattenkraft.
Kärnteknikkoncernen GE Hitachi är positiva till och intresserade av att bidra till ny kärnkraft även i Sverige enligt Fredrik Vitabäck, Europachef för marknadsutveckling. Konkret handlar det om GE Hitachis små modulära kärnkraftverk, BWRX-300, som tillhör de hetaste kandidaterna för de bolag som just nu vill bygga ny kärnkraft i Sverige, något som bland annat Vattenfall har visat intresse för.