2019-05-27
Det internationella energiorganet International Energy Agency, IEA, kom nyligen med en uppdaterad utvärdering av den svenska energiförsörjningen och den svenska energipolitiken – ”Energy Policies of IEA Countries: Sweden 2019 Review”. Senast det begav sig var 2013.
Rapporten börjar med att konstatera att Sverige har den lägsta andelen fossila bränslen i energitillförseln av alla IEA:s medlemsländer. Koldioxidintensiteten i ekonomin är den näst lägsta bland medlemmarna (efter Schweiz). Koldioxidutsläppen per capita är näst lägst efter Mexiko.
Den svenska energianvändningen pekas ut som effektiv, vilket i stor utsträckning beror på den höga graden av elektrifiering och den utbredda användningen av fjärrvärme.
Sverige åtog sig i Parisavtalet att minska koldioxidutsläppen från de sektorer som inte ingår i EU:s utsläppshandelssystem med 63 procent till 2030 och 75 procent till 2040 jämfört med 2010 års nivå. Dock konstaterar IEA att den politik Sverige bedriver inte är tillräckligt kraftfull för att uppfylla de här åtagandena. IEA menar att Sverige har etablerat ambitiösa mål på energi- och klimatområdet och att det nu är dags att omsätta dem i handling. Särskilt transportsektorn pekas ut. Den står för hälften av de energirelaterade svenska koldioxidutsläppen.
IEA ser det som en utmaning framgent för Sverige att säkerställa försörjningstryggheten i elförsörjningen. Det krävs, menar IEA, en väl genomtänkt marknadsdesign som kan hantera den situation som uppstår när andelen vindkraft ökar samtidigt som kärnkraftens roll i systemet eventuellt kommer att minska ytterligare. IEA rekommenderar Sverige att utvärdera vilka effekterna av ”100 procent förnybar elproduktion 2040” skulle bli för försörjningstryggheten, robustheten och kostnadseffektiviteten i elförsörjningen. Vidare behöver Sverige förtydliga hur ett sådant mål ska kunna nås på den nordiska elmarknaden som idag enbart ersätter levererad energi och inte ger någon ersättning för annat som krävs för att kraftsystemet ska fungera. IEA rekommenderar Sverige att ta fram flera olika scenarier för hur man ska bibehålla en fossilfri elproduktion. De här scenarierna behöver inriktas på både leveranssäkerheten och på hur kraftsystemet ska kunna leverera tillräcklig effekt vid varje givet tillfälle.
IEA skriver att man ”applåderar” beslutet att avskaffa kärnkraftens effektskatt och att sänka vattenkraftens fastighetsskatt då man menar att de två skatterna hade snedvridande effekter på elmarknaden.
Man konstaterar att överutbudet av el på den nordiska marknaden till stor del har skapats av subventionerna till den väderberoende elproduktionen. IEA rekommenderar de nordiska länderna att harmonisera sin politik vad gäller vad gäller väderberoende elproduktion i synnerhet och vad gäller klimatåtgärder i allmänhet.
IEA noterar att Sverige har tagit stora steg framåt vad gäller slutförvaret av använt kärnbränsle sedan den förra rapporten kom 2013. Om regeringen ger sitt tillstånd kommer slutförvaret att börja byggas 2020 och kommer att kunna tas i drift 2030. Man rekommenderar dock regeringen att - tillsammans med SKB – säkerställa att det finns tillräcklig mellanlagringskapacitet i Clab för det fall slutförvaret för använt bränsle skulle bli försenat. Att IEA lyfter mellanlagringskapaciteten som en fråga regeringen borde känna oro och ansvar för känns onekligen ovant i en svensk kontext.
Den svenska koldioxidskatten – som var en av de första i världen och som för närvarande är den högsta – lovordas av IEA som effektiv då den har drivit på omställningen bort från fossila bränslen i en rad sektorer. IEA menar att Sverige borde se över de undantag som finns i syfte att utvidga koldioxidbeskattningen till alla sektorer.
IEA beskriver hur de svenska CO2-utsläppen minskade kraftigt under det sena 1970-talet när kärnkraften togs i drift. Fram till 2000 låg utsläppen sedan i princip still då den växande oljeanvändningen i transportsektorn åt upp de minskningar som gjordes i övriga sektorer. Mellan 2000 och 2013 minskade utsläppen långsamt bland annat på grund av att industrin minskade behovet av fossila bränslen. Men sedan 2013 har utsläppen i praktiken varit konstanta.
De svenska energieffektiviseringsmålen är baserade på primärenergianvändningen vilket innebär att den energi som kyls bort i kärnkraftens kylvattenutsläpp räknas in. Att ersätta kärnkraftsel med icke-termisk elproduktion blir således ett kraftfullt sätt att bidra till att uppfylla målen helt oavsett om slutanvändningen av energi förblir densamma. IEA rekommenderar regeringen att komplettera målen med ett mål som mäter effektiviteten i hur energin används. Energieffektiviseringsmålen måste också ligga i linje med klimatmålen så att de faktiskt bidrar till att minska utsläppen. Som styrmedel för att åstadkomma energieffektivisering föreslår IEA en teknikneutral beskattning som slår direkt mot utsläppen. Sådan beskattning har visat sig vara effektiv. Ett bra exempel är den svenska koldioxidskatten.
Tre av IEA:s rekommendationer handlar specifikt om kärnkraften. Sverige rekommenderas att utveckla scenarier som beskriver vilken roll kärnkraften kan ha i energisystemet på sikt och vad tidiga stängningar av reaktorer skulle innebära. IEA rekommenderar Sverige att se till att processen för att få ett slutförvar för använt bränsle på plats fortskrider. Det behöver också bevakas att mellanlagringskapaciteten för använt bränsle är tillräcklig. Slutligen rekommenderas Sverige att säkerställa kompetensförsörjningen till kärnkraftssektorn.