2020-08-21
När de nya beredskapszonerna implementerats kommer de att inkludera ett flertal tätorter nära de svenska kärnkraftverken. Det handlar om Oskarshamn, Kungsbacka, Varberg och Östhammar. Även norra delen av Öland omfattas. De befintliga zonerna omfattar inte dessa orter, vilket betyder att en betydligt större mängd jodtabletter och larmmottagare kommer att distribueras jämfört med idag.
Samtidigt pågår slutfasen vid de svenska kärnkraftverken att införa de nya säkerhetssystemen för så kallad oberoende härdkylning. Dessa system är ett krav för fortsatt drift efter 2020. Man kan säga att beredskapen för en händelse vid en kärnreaktor nu stärks upp i båda ändarna av händelsekedjan. De nya säkerhetssystemen ska i möjligaste mån bidra till att händelsen förhindras och de nya beredskapszonerna ska bidra till att lindra konsekvenserna om en radiologisk olycka ändå inträffar.
Befintliga beredskapszoner i Sverige
Kring de svenska kärnkraftverken finns idag en inre beredskapszon som sträcker sig 12-15 km ut från verken. Utanför denna finns en ytterligare indikeringszon med en utsträckning på 50 km. Dagens beredskapszoner regleras i Förordning (2003:789) om skydd mot olyckor. Till kraven på beredskapszonernas utsträckning ska det inom den inre beredskapszonen finnas system för larmning inom- och utomhus, förhandsutdelade jodtabletter, förhandsutdelad information samt en utrymningsplanering. Inom indikeringszonen ska det finnas en planering som möjliggör mätningar av strålning. Dessa mätningar ska sedan kunna användas som underlag för beslut om eventuella skyddsåtgärder.
Även kring Westinghouse bränslefabrik i Västerås, SKB:s mellanlager samt Studsviks anläggningar finns idag beredskapszoner, men dessa är inte reglerade i förordningen om skydd mot olyckor.
Behov av uppdatering
Dagens befintliga förordning har sedan en tid behövt en översyn. De inre beredskapszonerna grundar sig bland annat i de gamla telefonstationsområden som tidigare fanns. Dessa områden saknar naturliga geografiska gränser och förlorade sin betydelse redan i början av 1990-talet. De yttre indikeringszonerna utgår istället från kommun- och församlingsgränser men de församlingar som nämns i förordningen har i flera fall slagits samman och bytt namn. Flera av församlingarna finns därför inte kvar längre.
Samtidigt antogs ett nytt strålskyddsdirektiv från Euratom år 2013. Detta nya direktiv skulle Sverige implementera senast den 6 februari 2018. Direktivet ställer inga krav på beredskapszoner men innehåller istället krav på att kunna fastställa referensnivåer och upprätta beredskapsplaner så att referensnivåerna inte överskrids vid en eventuell nödsituation. Referensnivåerna kan däremot påverka beredskapszonens utformning.
I oktober 2015 fick Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, i uppdrag att tillsammans med bland andra Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, och berörda länsstyrelser se över de befintliga beredskapszonerna. År 2017 redovisade SSM och övriga aktörer uppdraget med ett förslag om nya beredskapszoner för verksamheter med joniserande strålning.
Samtidigt antogs ett nytt strålskyddsdirektiv från Euratom år 2013. Detta nya direktiv skulle Sverige implementera senast den 6 februari 2018. Direktivet ställer inga krav på beredskapszoner men innehåller istället krav på att kunna fastställa referensnivåer och upprätta beredskapsplaner så att referensnivåerna inte överskrids vid en eventuell nödsituation. Referensnivåerna kan däremot påverka beredskapszonens utformning.
I oktober 2015 fick Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, i uppdrag att tillsammans med bland andra Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, och berörda länsstyrelser se över de befintliga beredskapszonerna. År 2017 redovisade SSM och övriga aktörer uppdraget med ett förslag om nya beredskapszoner för verksamheter med joniserande strålning.
Baserat på ett värsta tänkbara scenario
Regeringen har därefter fattat beslut om en ny förordning i enlighet med SSM:s förslag. SSM förslag grundar sig i en dimensionerande händelse som myndigheten har fastställt. De dimensionerande händelserna har baserats på ett totalt bortfall av växelspänning och i Ringhals, som har ångdrivna pumpar, även ett bortfall av de ångdrivna systemen. På engelska kallas händelsen för Station Blackout (SBO) och utgör ett ännu värre fall än vad som inträffade i Fukushima, där vissa ångdrivna system fungerade under en inledande period.
Utöver SBO och bortfall av ångdrivna system har SSM även valt att ansätta att haverifiltret är urkopplat och istället utgör en öppen utsläppväg från reaktorinneslutningen vid tidpunkten för genomsmältning av reaktortanken. SSM:s syfte har varit att ta fram ett värsta fall som bygger på så få postulat och ansatser som möjligt. Den här dimensionerande händelsen utgör dessutom samma haverisekvens som varit dimensionerande för de konsekvenslindrande system som installerades på 1980-talet efter regeringsbeslutet 1986. Bland dessa konsekvenslindrande system ingår bland annat de haverifilter som finns installerade vid de svenska kärnkraftverken.
Den dimensionerande händelsen som SSM räknat med tar alltså inte hänsyn till de nya system som just nu installeras vid kraftverken i form av oberoende härdkylning, OBH.
Den nya förordningen resulterar i att det införs en inre och en yttre beredskapszon som sträcker sig ungefär 5 respektive 25 kilometer. Inom de båda beredskapszonerna ska jodtabletter vara förhandsutdelade och befolkningen ska fort kunna varnas och det ska finnas en planering för utrymning.
Förutom de två beredskapszonerna ska det även införas ett planeringsavstånd om cirka 100 km. Inom den ska det finnas en planering beroende på underlag från strålningsmätningar samt en planering för inomhusvistelse och för begränsad extrautdelning av jodtabletter.
Skillnader mot Norge och Finland
Även Norge och Finlands strålsäkerhetsmyndigheter har arbetat med beredskap, även om förordningar och riktlinjer skiljer något. I båda länder har myndigheterna till exempel utfärdat allmänna rekommendationer om att befolkningen i hela landet ska skaffa jodtabletter till sina hem och semesterbostäder. Någon sådan allmän rekommendation finns inte i Sverige.
I Finland finns en skyddszon som sträcker sig i en 5 km radie kring kraftverken. Därtill finns även en beredskapszon med en utsträckning på 20 km från kraftverket. Enligt den finska räddningslagen ska myndigheterna ha en räddningsplan för beredskapszonen.
Den finska strålsäkerhetsmyndigheten, STUK, arbetar aktivt med att förbereda för nya vägledningar som är bättre anpassade till moderna och framförallt mindre reaktorer. Dagens vägledningar är helt baserade på stora lättvattenreaktorer och myndigheten har identifierat ett behov av nya regler för nya reaktorer. Myndigheten efterlyser resurser och strävar för att jobba proaktivt. I samma andemening har STUK genomfört en förstudie för hur en licensiering av så kallade småreaktorer, SMR, skulle kunna se ut.
Studien fokuserar bland annat på beredskapszonerna, det som på engelska kallas Emergency Planning Zones, EPZ. Liksom den amerikanska strålsäkerhetsmyndigheten NRC har STUK identifierat behovet att utforma så kallade riskbaserade beredskapszoner. Kortfattat betyder det att beredskapszonen utformas med utgångspunkt i de faktiska risker som den specifika anläggningen medför. Flera leverantörer av små modulära reaktorer menar att den mest utmanande olyckan i deras anläggning inte medför någon radiologisk konsekvens utanför anläggningens staket. Om det går att föra i bevis i en licensieringsprocess är tanken att det även ska reflekteras i utformningen av beredskapszonen.
Utvecklingen i USA
Även i USA arbetar den amerikanska tillsynsmyndigheten, NRC, febrilt med att ta fram nya licensieringsmetoder. Förutom att redan ha tagit fram helt nya licensieringsprocesser för småreaktorer och avancerade reaktorer finns även flera olika möjligheter för de reaktorer som byggs för första gången. I dagsläget finns alltså flertalet vägar för att få ett så kallat kombinerat konstruktion- och drifttillstånd. Därtill arbetar även NRC tillsammans med sin kanadensiska motsvarighet för att ta fram en gemensam licensieringsväg för båda länderna.
Nyligen höll NRC en öppen konsultation kring de nya riskbaserade beredskapszoner som myndigheten ser framför sig. NRC beskriver sin nya strategi för krav på beredskap vid nödsituationer som prestationsbaserad, tekniskt inkluderande, riskinformerad och konsekvensorienterad.