Genom att göra betongens ytskikt vattenavstötande begränsas bland annat kloridjonernas möjlighet att transporteras in till armeringen vilket i många fall kan förlänga konstruktionens livslängd.
I våra kärnkraftverk befinner sig armerad betong i många fall i en mycket utsatt miljö där olika nedbrytningsprocesser förekommer. Detta gäller speciellt vattenvägarna. Att impregnera en undervattenskonstruktion är dock av förklarliga skäl normalt sätt inte möjligt. Det som gör vattenvägarna i kärnkraftverken speciella i detta fall är att de befinner sig under vatten när de är i bruk, men är torrlagda under revision.
Ett accelererat fältförsök av skyddsmetodens funktion under tryck visar att vattenavvisande impregneringar är effektiva som kloridbarriär och klarar minst 10 mvp. Kloridkoncentrationerna är markant lägre i de behandlade proverna och i paritet med vad som brukar ses i exempelvis vägmiljö det vill säga mellan 70 och 80 procents reduktion i kloridinträngning eller mer.
Fuktmätningar i fält och materialanalyser visar att det bör gå att torka ut vissa vattenvägar i kärnkraftverken när dessa är torrlagda och att en stor andel även bör gå att impregnera med gott resultat.
