2019-11-19
Det är den franska tidningen Le Monde som har kommit över brevet från de två ministrarna daterat den 12 september. Tidningen publicerar bilder på det faktiska brevet.
President Macrons officiella linjen har annars varit att EdF skulle återkomma under 2021 med en utredning som ska utgöra underlag för ett beslut om huruvida nya reaktorer borde byggas. Brevet från de två ministrarna väcker därmed en del uppmärksamhet i Frankrike. Det är tydligt att regeringen har en detaljerad plan. I brevet specificeras att de tre reaktorparen ska separeras i tiden med fyra år och att de två reaktorerna i respektive par ska separeras med 18 månader.
EdF avkrävs en tydlig plan
Regeringen ber EdF att till december i år återkomma med en redogörelse för den franska kärnkraftsindustrins förmåga att dra igång ett program där flera reaktorer byggs i följd. Bolaget ska där beskriva de eventuella luckor i förmåga man ser behöver fyllas för att uppdraget från regeringen ska kunna utföras. Man frågar, till exempel, specifikt om rekryteringar och investeringar.
Till mars nästa år förväntar sig regeringen att EdF inkommer med en plan för hur man ska fylla luckorna man identifierat. Regeringen förväntar sig sedan att sektorn skaffar sig den förmåga man behöver till mitten av 2021.
Miljöministeriet har, sedan brevet blev känt, inför media försäkrat att brevet bara beskriver ”en arbetshypotes”.
I regeringens energiplan från 2018 skjuter man upp frågan om nya reaktorer i väntan på att EdFs utredning ska bli klar i mitten av 2021. Utredningen ska bland annat svara på hur EdF ska kunna bygga reaktorer enligt tidplan och budget. Planen var 2018 att Flamanville 3 just skulle ha tagits i drift när utredningen skulle bli klar 2021. Nu ser det dock ut som att Flamanville 3 kommer att stå färdig först under 2023 på grund av att svetsarna i sekundärkretsen inte uppfyller kraven.
Flamanville 3 försenas till 2023
Flamanville 3 började byggas 2007 och skulle enligt de ursprungliga planerna ha stått färdig 2012. Den ursprungliga budgeten var 3,5 miljarder euro. Men problemen med svetsarna försenar återigen drifttagningen och driver dessutom upp kostnaderna ytterligare. EdF anger nu att reaktorn tas i drift 2023 och att den då kommer att ha kostat 12,4 miljarder euro.
Det var ungefär för ett år sedan som EdF meddelade att man hade identifierat runt 60 svetsar som myndigheten, ASN, dömt ut. Svetsarna finns i reaktorns sekundärkretsar som för ångan från ånggeneratorerna i reaktorbyggnaderna genom de båda inneslutningarna till högtrycksturbinen. Åtta av de underkända svetsarna sitter mellan inneslutningarnas väggar och är besvärliga att komma åt. EdFs strategi var initialt att bevisa för tillsynsmyndigheten att svetsarna kommer att klara de påfrestningar de skulle kunna komma att utsättas för. Den här typen av bevisföring är vedertagen och godkänd av vissa länders myndigheter. Men myndigheten, ASN, krävde i slutet av juni i år att svetsarna ska göras om.
Planen är nu att validera en svetsmetod där robotar gör om svetsarna från rörens insida. På så sätt kan man skona inneslutningsbetongen. Innan arbetet kan påbörjas behöver metoden godkännas av ASN. Om myndigheten inte godkänner metoden återstår att göra om svetsarna från utsidan med den åverkan det skulle innebära på inneslutningarna. Denna plan B skulle försena projektet med ytterligare ett år och innebära en ytterligare fördyring om 400 miljoner euro.
Förutom svetsarna finns det också kända tillverkningsdefekter på reaktortanklocket. ASN har tidigare fattat beslutet att locket ska bytas ut senast 2024, vilket nu alltså ser ut att bli ganska snart efter driftsättningen. Så sent som i september upptäckte man kvalitetsproblem även i svetsar i ånggeneratorerna. Än så länge finns det inget uttalande från myndigheten i den frågan.
Regeringen har sammanställt en rapport över de problem man ser hos EdF och menar bland annat att EdF saknar kvalitetskultur. Regeringen kräver omedelbar handling från EdF:s sida för att ta tag i de problem bolaget har. I slutet av november vill regeringen se en plan över hur man ska agera för att åtgärda bristerna inom bolaget och få Flamanville 3 i drift.
Presidentvalet närmar sig
Konsekvensen av den försenade drifttagningen av Flamanville 3 är att driftstarten nu ligger efter 2022 års presidentval. Då planen var att invänta driftstarten innan man fattade beslut om ytterligare reaktorer stör nu Flamanville 3 besluten om kärnkraftens framtid i Frankrike. Det är mot den bakgrunden brevet från de två ministrarna och regeringens uppenbara otålighet ska ses. Regeringen går vidare mot att fatta beslut om fler reaktorer trots att man inte har kunnat visa fransmännen att en första Fransk EPR finns i drift. De två EPR:erna i Taishan har dock startat.
Le Monde uppger också att man har kommit över ett dokument från EdF:s styrelsemöte i slutet av juli med titeln ”Ny kärnkraft i Frankrike”. Dokumentet ska enligt tidningen innehålla en beräkning av vad det skulle kosta att bygga sex nya reaktorer i par över en 20-årsperiod. I ett sådant program skulle reaktorerna kosta 7,5-7,8 miljarder euro per styck, vilket alltså är betydligt mindre än vad Flamanville 3 beräknas kosta. Beräkningen innehåller 400 miljoner euro per reaktor i avsättningar för rivning och 500 miljoner per reaktor för oförutsett.
Frankrike har en lag som stipulerar att kärnkraftens andel av elförsörjningen ska minska till 50 procent och andelen fossil el ska minska till noll. Från början slog lagen fast att målet skulle nås 2025. Men genom en ny klimatlag som ska göra Frankrike klimatneutralt till 2050 är måldatumen ändrade. Målet är nu att nå 50 procent kärnkraft 2035. Det kräver att 14 reaktorer stänger, att sol- och vindenergin byggs ut kraftigt och att drifttillstånden för resten av reaktorerna förlängs från dagens 40 år till minst 50 år. Klimatlagen antogs så sent som den 26 september – samma vecka som Greta Thunberg talade i FN.
Den nya lagen skärper också minskningstakten för fossilbränsleanvändningen. Fyrtio procent av de fossila bränslena ska vara borta 2030. Tidigare var målet 30 procent. De sista kolkraftverken ska stänga 2022. Nätoperatören RTE har dock varnat för att det kan bli svårt att stänga kolkraften innan Flamanville 3 tas i drift. Särskilt har man pekat ut två av de fyra återstående kolkraftverken, Cordemais och La Havre, som särskilt viktiga för systemet tills Flamanville 3 är i drift.
Kärnkraftsbranschen sysselsätter 200 000 fransmän. Tillsynsmyndigheten har flera gången varnat för risken att man börjar tappa kompetens. Det i sig skulle vara ett starkt argument för att börja bygga reaktorer i en betydligt större skala än det enda bygget i Flamanville. En studie pekade nyligen mot att en majoritet av företagen i sektorn kommer att börja göra sig av med folk om det inte fattas beslut om fler reaktorer i Frankrike inom tre år. Besluten om nya reaktorer handlar inte bara om att ersätta den franska reaktorflottan. Det handlar också om att upprätthålla det franska kunnandet inom kärnkraftsområdet genom att kontinuerligt bygga reaktorer.
EPR uppgraderas
Omkring tvåhundra personer arbetar för närvarande med att utveckla EPR i det så kallade EPR2-projektet. Målet är att förbättra byggbarheten genom en mer genomtänkt utformning och man arbetar med att förenkla och optimera reaktorn. En avgörande skillnad i förhållande till EPR är att man i EPR2 har övergett de dubbla inneslutningarna.
ASN offentliggjorde sin första granskning av reaktorn i slutet på sommaren. Budskapet var att utformningen i stort sett är tillfredsställande även om man anser sig behöva en del kompletterade information. Särskilt gäller det hållfasthetsfrågor för de stora rören i primär- och sekundärkretsarna. EdF har svarat att man ska besvara myndighetens frågor under 2020.
EdF:s struktur diskuteras
EdF har utmaningar ekonomiskt. Skulderna uppgår till 33 miljarder euro och man ser framför sig att det behövs investeringar på kring 20 miljarder euro för att kunna driva de existerande reaktorerna längre än 40 år.
Det finns förslag om att separera kärnkraften från resten av EdF och lägga den i ett börsnoterat bolag utan statligt ägande. Förespråkarna menar att det skulle öppna nya möjligheter för att finansiera ny fransk kärnkraft. Idag äger den franska staten 83,7 procent av EdF.
Utvecklingen i Frankrike står alltjämt och väger. Den franska inrikespolitiken de kommande åren kommer att bjuda på mycket spänning för var och en som intresserar sig för kärnkraftens framtida utveckling.