2020-12-18
I september 2019, endast ett par dagar innan han skulle komma att lämna sin post som Japans miljöminister, berättar Yoshiaki Harada för reportrar att TEPCO (Tokyo Electric Power Company) kommer bli tvunget att släppa ut radioaktivt vatten från kärnkraftverket Fukushima Daiichi.
Uttalandet blev uppmärksammat och ledde snart till protester. Det hela förnekades av den japanska regeringen som snabbt påpekade att Haradas åsikt var hans egen och att inget beslut tagits. De förtydligade även att TEPCO kommer att lyda under regeringens beslut.
I september 2020, vid ett besök vid Fukushima Daiichi, berättade Japans nye premiärminister Yoshihide Suga att regeringen planerade ett beslut så snart som möjligt, möjligen samma månad. Detta följer bland annat efter att en kommitté tidigare under året konstaterat att både avdunstning och utspädning av vattnet genom utsläpp utgör realistiska alternativ.
Strax därefter rapporterade flera regeringskällor att ett beslut skulle komma under mitten av oktober. Detta ledde återigen till stora protester, framförallt från fiskare som oroar sig för sin fiskeverksamhet. Men Hiroshi Kajiyama, minister för ekonomi, handel och industri, förtydligade på en presskonferens samma vecka att regeringen inte har någon konkret tidplan för ett beslut om vattnet.
Samtidigt som fiskare protesterar mot att vattnet ska släppas ut finns andra grupper som ser fram emot att ett beslut ska sätta punkt för över sju års debatt kring vattnet.
Tidfrist på väg att löpa ut
Trots regeringens ovillighet att meddela ett beslut, eller ens en tidplan för ett beslut, finns det en hård tidsfrist som är på väg att löpa ut. Tankarna som lagrar vattnet innehåller idag ungefär 1,24 miljoner kubikmeter bearbetat vatten. Med samtliga tankar som enligt konstruktionsplanerna ska stå färdiga vid slutet av 2020 finns det en total kapacitet för att lagra 1,37 miljoner kubikmeter.
Eftersom det tillkommer mellan 130 och 170 kubikmeter vatten per dag innebär det att lagret kommer vara fullt någon gång runt sommaren 2022. Oavsett om regeringen ämnar att fortsätta lagra eller släppa ut vattnet krävs det omgående ett beslut. Annars finns en omfattande risk att man inte hinner upprätta nödvändig infrastruktur för att i sin tur kunna genomföra beslutet. Dessutom börjar det nu bli ont om utrymme på platsen.
Flera källor till kontaminerat vatten
Inuti reaktorer 1 till 3 vid Fukushima Daiichi finns delvis eller helt smält bränsle som sedan stelnat. För att kyla bränslet sprayas det kontinuerligt med vatten, som vid kontakt med bränslet plockar med sig spår av kontaminering från det skadade och mycket radioaktiva bränslet. Det kontaminerade vattnet blandas därefter med regnvatten och grundvatten, både inuti och utanför byggnaden. Det pumpas därför bort från området genom ett omfattande pumpsystem.
Tidigare fanns även ett omfattande problem med att grundvatten från högre beläget land runt omkring trängde in till reaktorområdet och in i byggnaderna. Inflödet av grundvatten var stort, uppskattningsvis 300 ton per dag. Det grundvattnet behövde man också tidigare pumpa bort.
Idag finns flera konstruktionslösningar, bland annat med en ”grundvattenomledning”, där grundvattnet ovanför anläggningen pumpas bort, samt en ismur i marken. Den 1,5 kilometer långa ismuren har åstadkommits genom att frysa marken runt reaktorer 1 till 4 med hjälp av ett omfattande rörsystem. I rörsystemet, som består av 1 600 rör upp till 30 meter under markytan, pumpas en saltlösning som håller -30 °C och därmed fryser marken runtomkring. Den frysta marken förhindrar flödet av grundvatten in och ut från området.
Renas innan lagring
Det vatten som pumpas upp renas först från radioaktiv kontaminering innan det lagras. Bearbetningsmetoden kallas för ALPS, eller Advanced Liquid Processing System, och består av flera steg. Metoden åstadkommer en kraftig effektiv minskning av kontamineringen, men kan inte filtrera ut tritium från det kontaminerade vattnet. Tritium är en radioaktiv isotop av väte som utöver en proton och elektron även består av två neutroner. Förutom tritium finns även små mängder av andra radioaktiva element kvar i vattnet även efter bearbetningen, något som regeringen fick omfattande kritik för att man inte varit tydliga med. Det rör sig dock om mycket låga nivåer, flertalet gånger under både de internationella och nationella riktvärden som finns.
Stigmatisering av radioaktivitet har varit ett fenomen i Japan ända sedan andra världskriget och bombningarna av Hiroshima och Nagasaki. Att radioaktivitet skulle vara smittsamt är en vanligt förekommande uppfattning. Mobbning och stigmatisering av de som skulle kunna ha exponerats för strålning är också vanligt.
Varningar trots liten eller obefintlig risk
Flera organisationer har utfärdat varningar och protesterat det eventuella beslutet att släppa ut vatten. Trots regeringens garantier om att det är säkert att släppa ut vattnet och trots flera oberoende granskningsgrupper oroar sig bland annat fiskare för att deras fisk ska bojkottas oavsett om den ligger inom gränsvärden för mat.
Förutom fiskare och lokala organisationer har den internationella organisationen Greenpeace protesterat mot att vattnet kan komma att släppas ut. Greenpeace har även tidigare gjort flera utspel kring Fukushima Daiichi. Först i februari 2017, när regeringen meddelade att man efter sex år skulle lyfta evakueringsorder för vissa områden i Fukushima-prefekturen. Greenpeace hävdade då att radioaktiviteten i området var så hög att det utgjorde en oacceptabel risk. Enligt Greenpeace rapport skulle den genomsnittliga dosen uppgå till 2,6 mSv per år och i vissa fall 10,4 mSv per år inomhus.
Rapporten blev snabbt ifrågasatt, bland annat av personer i miljörörelsen i Finland, som konstaterade att dosen för 5,5 miljoner finländare är högre – i genomsnitt 3,2 mSv per år enligt den finska strålsäkerhetsmyndighetens (STUK) studier. STUKs kartläggning visar även att över en halv miljon finländare får ännu högre doser, som överstiger 5 mSv per år.
Uppmärksammad rapport
Även denna gång har Greenpeace släppt en vida uppmärksammad rapport. I rapporten hävdar Greenpeace bland annat att det bearbetade vattnet kan skada mänskligt DNA, framförallt till följd av det radioaktiva kol-14 som återfinns i det renade vattnet. Förutom i kärnreaktorer bildas kol-14 också naturligt genom att kväve-14 fångar en neutron på hög höjd i jordens atmosfär.
Också denna rapport har blivit ifrågasatt, bland annat eftersom den koncentration av radioaktivitet som återfinns i vattnet är lägre än de gränsvärden som finns uppsatta av WHO och nationella myndigheter. Dessutom visar en av rapportens källor, från den franska strålsäkerhetsmyndigheten IRSN, att mängden kol-14 i det bearbetade vattnet (runt 10-40 Bq per liter eller kg) är lägre än i människokroppen (50 Bq per kg) och lägre än i flera vanligt förekommande matprodukter.
Vässade klimatmål
Japans premiärminister, Yoshihide Suga, har meddelat att landet skärper sina klimatmål och nu ska uppnå nettonoll utsläpp till 2050. I klimatplanen ingick först kärnkraft både genom nya reaktorer och genom ett accelererat program för att återstarta de reaktorer som ännu inte återstartats. Under slutet av oktober gick Suga dock ut med att nya reaktorer fortsatt inte var aktuellt som en del av landets klimatplan.
Samtidigt har den 25 år försenade upparbetningsanläggningen Rokkasho i nordöstra Japan formellt passerat alla säkerhetskontroller från myndigheten, även inkluderat nya krav efter Fukushima Daiichi-händelsen 2011. Anläggningen förväntas nu stå klar under första halvan av 2022.
Dags för beslut
Oavsett vad Japans klimatplan är och vad regeringens plan för vattnet är så kommer det snart krävas beslut i bägge frågor. Japans ökade fossilberoende kommer behöva brytas för att kunna nå nettonoll utsläpp och tidsfristen för vattnet är på väg att löpa ut. Det börjar alltså bli dags för beslut.