Världen växer – liksom energibehovet
År 2040 väntas världens befolkning ha ökat från dagens 7,4 miljarder till 9,1 miljarder. IEA förutspår att Kinas och Indiens elproduktion till dess kommer att behöva växa med motsvarande dagens elproduktion i hela EU respektive USA. Efterfrågan spås också växa mycket kraftigt i en lång rad andra länder. Förutom utmaningen att ersätta dagens användning av fossila bränslen kommer alltså även en stor ökning i energiefterfrågan att behöva tillgodoses. IEA väntar sig också en kraftig urbanisering i flera delar av världen. Världens städer växer med ett Shanghai var fjärde månad, vilket har stor betydelse för hur framtidens energibehov kommer att se ut.
Tre scenarier
IEA presenterar olika scenarier för sin bedömning av global energianvändning och produktion fram till 2040. Det är viktigt att poängtera att det handlar om just scenarier och inte prognoser. Det vill säga, målet är inte att pricka rätt utan att ge exempel på vilka valmöjligheter som finns och hur beslut kan komma att påverka framtiden. Den senaste World Energy Outlook utgår från två energipolitikbaserade scenarier och ett målbaserat scenario. De energipolitikbaserade scenarierna är baserade på nu rådande energipolitik respektive nu rådande energipolitik inklusive uttalade intentioner efter Parisavtalet. De utfästelser som har kommunicerats i samband med Parisavtalet 2015 förutsätts infrias. Det målbaserade scenariot tar avstamp i målen och vad som måste göras för att de ska kunna uppnås. Tre mål rörande klimat, tillgång till energi och luftkvalitet utgör grunden för scenariot.
Fossilgasen får en strategisk roll i framtiden
I linje med nu rådande energipolitik inklusive nya åtaganden efter Parisavtalet kommer energibehovet globalt väntas öka med 30 % till 2040. Det motsvarar dagens energibehov i Kina plus Indien. Den största andelen av behovsökningen (30 %) kommer från Indien. Sammantaget står Asiens utvecklingsländer för 2/3 av den ökade efterfrågan. Resten kommer från Mellanöstern, Afrika och Latinamerika. I övriga delar av världen antas efterfrågan på energi vara mer eller mindre konstant. Energieffektivisering kommer spela en stor roll för utvecklingen framgent. Utan energieffektivisering skulle ökningen i energianvändning bli dubbelt så hög 2040. I samma scenario får fossilgasen en viktig roll i de framtida energisystemen. Den ökar 45 % från dagens nivå till 2040. Fossilgasen har flera egenskaper som gör den konkurrenskraftig och strategiskt intressant. Den kan ge både värme och el och fossilgaskraftverk är dessutom tillräckligt flexibla för att kunna parera elproduktionen från väderberoende kraftslag. Fossilgasen har inte kolets luftmiljöproblematik och den ger även lägre koldioxidutsläpp än elproduktion baserad på kol. Klimatvinsten med fossilgas jämfört med kolkraft kan dock, enligt IEA, endast räknas hem om läckagen av gas kan minimeras då gasen, huvudsakligen metan, har en kraftig klimatpåverkan. Åttio procent av fossilgasökningen förväntas ske i utvecklingsländer, främst Kina och Indien. USA förväntas bli den stora fossilgasexportören.
Parallellt med fossilgasen väntas den väderberoende elproduktionen byggas ut kraftigt. Av världens elförsörjning 2040 väntas 40 % komma från sol-, vind- och vattenkraft (varav vattenkraften kommer stå för 16 %). Tillsammans med fossilgasen förväntas sol-, vind- och vattenkraft bidra till att bromsa utvecklingen för kolkraften. Under perioden 2000–2017 togs 900 GW ny kolkraft i drift i världen. Under perioden 2017–2040 förväntas 400 GW ny kolkraft tas i drift, främst i Indien. Även om det är en minskning motsvarar det dagens hela kärnkraftskapacitet utbyggd ut i form av kolkraft i Indien under drygt 20 år. Sammantaget kommer kolanvändningen att öka fram till 2040 för att sedan plana ut. Dessvärre förväntas både oljebehovet och fossilgasbehovet också att öka fram till 2040, men utan att plana ut.
Sammantaget kommer vi, enligt IEA, att se ett ökat fossilberoende fram till 2040 och därefter, med nu rådande energipolitik inklusive nya åtaganden efter Parisavtalet, trots en stark utveckling för förnybar kraft till låga priser. De årliga CO2-utsläppen fortsätter öka till 2040 och därefter. Vi är långt ifrån att undvika allvarliga effekter av klimatförändringar, enligt IEA. Dessutom kommer energiproduktionens bidrag till de förtida dödsfallen på grund av dålig luftkvalitet, som idag globalt uppgår till runt 3 miljoner per år, att öka till omkring 4 miljoner per år 2040.
Kärnkraftens roll
Kärnkraften har idag en avvaktande roll i flera länder. Det är främst Kina, Ryssland och Indien som driver en aktiv utveckling, med några mindre undantag. I IEA:s scenarier baserade på dagens energipolitik med och utan nya åtaganden efter Parisavtalet får kärnkraften ungefär samma betydelse. Det beror på att få länder för fram ny kärnkraft som en del av sina klimatåtaganden. Men, Frankrikes utspel under COP-23 att de förmodligen inte kommer minska sin kärnkraftsproduktion med de 25 procentenheter som man tidigare hade annonserat är inte medtaget i de två scenarierna. Inte heller har man inkluderat att ett stort antal länder till exempel i Afrika överväger att skaffa kärnkraft. I IEA:s bedömning är det främst Kina som bygger ut sin kärnkraft. Runt 2030 spås Kina passera USA som världens största kärnkraftsnation.
Det målbaserade scenariot är utformat för att tydliggöra vad som behöver åstadkommas för att uppnå mål för klimat, luftkvalitet och tillgång på energi. IEA beräknar i scenariot att de klimatvänliga energikällorna (i huvudsak vattenkraft, kärnkraft och väderberoende produktion) behöver byggas ut dubbelt så mycket som antas i dagens energipolitik inklusive nya åtaganden efter Parisavtalet. Man räknar med att kärnkraften behöver stå för 15 % av elproduktionen 2040, jämfört med 11 % 2016. Omsatt i kapacitet motsvarar det 720 GW 2040, jämfört med 413 GW 2016. För de energipolitikbaserade scenarierna är motsvarande siffra drygt 500 GW 2040 och förmodligen avtagande eftersom flertalet reaktorer är belägna i länder med idag svagt eller avtagande stöd för kärnkraft. I sammanhanget ter sig utmaningen att bygga ut kärnkraften till 720 GW installerad effekt betydligt mindre utmanande än den mycket stora utbyggnad man räknat med för den väderberoende elproduktionen.
Trendspaning och rekommendationer
IEA ger även årligen ut Energy Technology Perspectives som – till skillnad från World Energy Outlook – inte tar utgångspunkt i energipolitiken utan i de tekniska möjligheterna hos olika kraftslag och åtgärder. I Energy Technology Perspectives följer man också kraftslag för att utvärdera om de utvecklas i linje med tvågradersmålet eller om det behövs åtgärder av något slag.
Med utgångspunkt i de tekniska förutsättningarna menar IEA att kärnkraften har möjlighet att uppfylla sin del i energiekvationen för att tvågradersmålet ska kunna nås, dvs 15 % av elbehovet år 2040. Kapaciteten kan enligt IEA pressas ytterligare till 17 % och därmed bidra till att världen med större sannolikhet klarar tvågradersmålet. IEA presenterar för dessa scenarier projektioner för kärnkraftskapaciteten fram till 2060. Dessa handlar i huvudsak om ny kapacitet eftersom de flesta av dagens reaktorer förmodligen har tagits ur drift vid denna tidpunkt. IEA bedömer att ca 1050 GW kärnkraft behövs år 2060 för att klara 17 % av elbehovet. Det motsvarar ca 840 GW år 2040, dvs dagens dubbla kärnkraftskapacitet.
IEA noterar att kärnkraftens utveckling idag inte går åt det hållet. Visserligen togs 10 GW ny kapacitet i drift under 2016. Det var den högsta siffran sedan 1990, men antalet nystartade projekt har fallit tillbaka. För att nå tillräckliga kapacitettillskott skulle 20 GW ny kärnkraft behöva tillföras varje år. Under 80- och 90-talen var siffran 30 GW per år, och IEA anser därmed att det inte är orimligt att tänka sig en sådan utbyggnadstakt.
I sin klimattrendanalys ger IEA därför rådet att ”skapa ett tydligt och stabilt politiskt stöd för existerande såväl som ny produktion av ren energi. Ta med kärnkraften i stödprogram så att dess utveckling också uppmuntras tillsammans med andra former av ren energi”.
Sverige driver på för ren energi inom IEA
IEA har nyligen startat ett program ”Clean Energy Transition” med en budget om 30 miljoner euro. Programmet backas upp av 13 länder, däribland Sverige som enskilt bidrar med 5,2 miljoner euro. Syftet är att stödja utvecklingen av ren energi runt om i världen och att göra IEA:s expertis tillgänglig främst för de större utvecklingsländerna och därmed några av de största utsläppsländerna. De länder som nämnts är Brasilien, Kina, Indien, Indonesien, Mexiko och Sydafrika. Programmet annonserades strax före IEA:s ministermöte 2017 där Sveriges samordnings- och energiminister Ibrahim Baylan var ordförande.
– Genom ett aktivt svenskt deltagande i programmet skapas goda möjligheter för Sverige att dela erfarenheter och aktivt arbeta med grundstenarna för hållbara energisystem. Samtidigt blir det också ett viktigt sammanhang för att följa de stora politiska och tekniska skiften som nu sker på energiområdet globalt, säger Ibrahim Baylan.
Sverige deltar genom Energimyndigheten och i skrivande stund står arbetet i startgroparna.