2017-06-02
I Frankrike antogs 2015 en lag om energiomställning som innebär att användningen av fossila bränslen ska minska med 30 % till 2030; man ska halvera energiförbrukningen till 2050 (med 2012 som basår) och man ska minska kärnkraftens andel av elproduktionen till 50 % till 2025. Kärnkraften står idag för drygt 75 % av elproduktionen. Det här ska åstadkommas dels genom en ökning av sol- och vindproduktionen, men också genom ett golv för CO2-priset som man tänker sig ska vara 56 €/ton 2020 och 100 €/ton 2023.
Frankrikes nye president Emmanuel Macron har uttalat att han står bakom lagen om energiomställning. Men vilken inställning Macron har till kärnkraften är inte tydligt. Det är högst osäkert om han vill minska kärnkraftens andel av elproduktionen så snart som lagen anger. Det Macron har sagt är att han under sina fem år som president vill dubbla den installerade effekten i sol och vind och att han vill avveckla de 12 TWh kolkraft som Frankrike producerar varje år. Minskningen av kärnkraftens andel av produktionen har sagts bero av utbyggnadstakten för sol och vind. Det har också kommit signaler via Macrons rådgivare om att 2025 är ett orealistiskt årtal för att nå en femtioprocentig kärnkraftsandel. Man har istället nämnt 2030 och 2033 som mer realistiskt.
Macron har utsett Nicolas Hulot till sin miljöminister. Hulot har en karriär bakom sig som politisk miljöaktivist och är välkänd som sådan i Frankrike. Till hans bedrifter hör till exempel att han lyckades få tolv av kandidaterna i 2007 års presidentval att underteckna en Pacte écologique där man uttalade att miljöfrågor skulle vara centrala för framtida politiska beslut. Hulot hade länge en positiv syn på kärnkraftens roll för ett hållbart samhälle, men hans uppfattning verkar ha ändrats efter olyckan i Fukushima. Numera framstår han som en motståndare till kärnkraften.
Macrons premiärminister, Édouard Philippe, å andra sidan var chef för public affairs vid kärnteknikbolaget Areva mellan 2007 och 2010 och som ledamot av nationalförsamlingen röstade han 2015 emot lagen om energiomställning. Han anses, i kontrast till Hulot, vara en vän av den hittillsvarande franska energistrategin där kärnkraften har en mycket central roll. De franska antikärnkraftsorganisationerna har uttryckt sin oro för vad valet av Philippe ska komma att betyda för minskningen av kärnkraftens betydelse i Frankrike.
Än så länge har lagen om energiomställning inneburit att man har satt ett tak – vid 63,2 GW – för hur mycket kärnkraft som får finnas i Frankrike. När Flammanville 3 tas i drift kommer två reaktorer att behöva stänga. Fessenheim intill Rhen i Alsace är det kraftverk som har pekats ut. Båda reaktorerna i Fessenheim togs i drift 1977, vilket gör dem till de äldsta i drift i Frankrike. Att reaktorerna ligger på den tyska gränsen har också betydelse då tyska intressen länge har tryckt på mot Frankrike för att få dem stängda. Fackföreningarna vid Fessenheim menar dock att överenskommelsen om att stänga kraftverket i utbyte mot att få starta Flammanville 3 är olaglig.
Frågan om den franska kärnkraftens framtid är het då regeringen så sent som i oktober 2016 sköt upp diskussionen kring hur man ska nå 50 % kärnkraftproduktion till efter presidentvalet och valet till nationalförsamlingen. Den nye presidenten och den nyvalda nationalförsamlingen behöver därför rimligen snart ta tag i frågan.
De 58 franska reaktorerna producerar drygt 400 TWh per år, vilket motsvarar tre gånger den svenska elanvändningen. Vattenkraften och kärnkraften i Frankrike producerar tillsammans över 90 % av elen. Den fossila produktionen uppgår till några få procent och Frankrike är därmed – tillsammans med Sverige, Norge, Schweiz, Island och Brasilien – ett av de väldigt få länder i världen som sticker ut från majoriteten genom att ha en i det närmaste CO2-fri elproduktion. Den rena franska elen exporteras också till länderna runt omkring. Exportens omfattning är så stor att Frankrike idag är världens största exportör av el.