De svenska reaktorerna har obegränsade drifttillstånd, precis som för vattenkraften eller för vilken industri som helst. Men, i många länder är tillstånden för den här typen av verksamhet tidsbegränsad. För den amerikanska kärnkraften tidsbestämdes drifttillstånden ursprungligen till 40 år när reaktorerna togs i drift.
Idag har hälften av de amerikanska reaktorerna i drift passerat 40 års ålder. Totalt har 98 reaktorer fått sina ansökningar om 60 års drift godkända av den amerikanska tillsynsmyndigheten Nuclear Regulatory Commission (NRC). En del av dem har dock stängt på grund av dålig lönsamhet då den rikliga tillgången på fossil gas gör att elpriserna i USA är låga.
Två av de amerikanska reaktorerna i drift – Nine Mile Point 1 och Ginna – har under året passerat femtio års ålder. Båda anslöts till elnätet 1969 även om Ginna togs i kommersiell drift först sommaren 1970.
Sommaren 2017 publicerades riktlinjer för hur en ansökan om en andra licensförlängning skulle se ut. Flera kraftbolag meddelade att de skulle lämna in ansökningar om att förlänga drifttillstånden för sina reaktorer. Ansökningarna för Turkey Point 3 och 4 lämnades in januari 2018. I oktober kom också ansökningar för Peach Bottom 2 och 3 samt för Surrey 1 och 2. Kraftbolaget Dominion har meddelat att man kommer att ansöka om förlängda tillstånd för sina reaktorer North Anna 1 och 2. De ansökningarna väntas i slutet av 2020.
Riktlinjerna från NRC föregicks av omfattande forskning kring hur utrustning i kärnkraftverk åldras och vilka fenomen som kan uppstå. När arbetet inleddes var det inte på något sätt säkert att det skulle gå att visa att reaktorerna skulle gå att driva i 80 år. Det är framför allt fyra områden som är kritiska: Reaktortankmaterialet försprödas när det bestrålas av neutroner. Inneslutningens betong åldras. Den biologiska skärmen runt reaktortanken – också av betong – påverkas av neutronstrålning. En del av kablarna i reaktorn sitter på ställen där miljön är sådan att de åldras. När forskningsprogrammen – som till stor del har genomförts inom kraftindustrins forskningsinstitut EPRI (Electric Power Research Institute) – nu har gett resultat visar dessa att det i princip inte finns några begränsningar för hur länge reaktorerna kommer att kunna drivas om man har ordning på sina åldrandehanteringsprogram. Så länge man har processerna som påverkar konstruktionsmaterialen under kontroll, förstår vad som händer och sätter in eventuella åtgärder i tid så är 80 års drift fullt möjligt. Förmodligen kommer det att visa sig att det går att driva reaktorerna ännu längre.
De 96 kommersiella reaktorerna i USA står för 19 procent av elproduktionen. Det motsvarar mer än hälften av den icke-fossila elproduktionen i landet. Vattenkraften står för 6,5 procent av elen. Sol och vind står tillsammans för strax över tio procent. Då byggena av nya reaktorer har varit kantade av motgångar i USA är det betydelsefullt att reaktorerna kommer att kunna drivas vidare minst i ytterligare 20 år. Den amerikanska kärnkraftsindustrin har de senaste åren genomgått ett effektiviseringsprogram som har drivit ner kostnaderna för driften rejält. Det har gjort att kärnkraften har stärkt sin konkurrenskraft gentemot den billiga fossilgasen. Stora besparingar har kunna göras i underhållet av anläggningarna. Man har åstadkommit förbättringar i metoderna för att bedöma när utrustning behöver underhållas eller bytas. Det har visat sig att man tidigare gjorde för mycket underhåll och att nyinvesteringar gjordes för tidigt. Genom att planera bättre spar man nu stora pengar. (Se även Kärnkraft i vår omvärld 2018-04-03.)
För svensk del behövs inga licensförlängningar. Reaktorerna får drivas så länge de uppfyller Strålsäkerhetsmyndighetens krav. Det ingår bland myndighetens krav att reaktorinnehavarna ska ha program för att hantera att anläggningarna åldras. Dels behövs kompetens att förstå vad som händer, dels behövs metoder av olika slag för att upptäcka vad som händer och för att ha en riktig bild av statusen på system, strukturer och komponenter.
Det har gjorts anpassningar av driften av svenska reaktorer på grund av åldringsfenomen. Till exempel visade sig tidigt reaktortanken på Oskarshamn 1 vara särskilt känslig för neutronbestrålning. Materialet i tanksvetsarna förändrades snabbare när det utsattes för neutroner än vad man hade sett i andra reaktorer. De sista åren blev man tvungen att ta hänsyn till det här när man skulle starta reaktorn efter revisionsavställningarna. Man kunde inte höja trycket förrän reaktorn nått en ganska hög temperatur. Det gjorde att revisionerna blev längre än under de första driftåren.
Även i Ringhals har neutronbestrålning av reaktortanksvetsarna lett till åtgärder. Man har där använt sig av speciella ”skärmande bränsleknippen” som innehåller stålstavar på en del av de platser där det annars skulle ha suttit uranstavar och styrstavarnas ledrör normalt sitter. De här knippena placeras ytterst i härden, på de positioner som är närmast reaktortanken. Stålstavarna hindrar en del av neutronerna från att nå tanken och på så sätt minskar dosen till tanken och åldringen av materialet bromsas in. Det här gör man för att säkra att reaktortanken ska kunna användas många år än.
I Finland är drifttillstånden tidsbegränsade. De två reaktorerna i Olkiluto fick sina drifttillstånd förlängda med 20 år så sent som i september 2018. Reaktorerna i Loviisa fick sina drifttillstånd förlängda med 20 år i juli 2007. De nuvarande tillstånden löper ut 2027 respektive 2030 när reaktorerna har varit i drift i 50 år. Fortum har meddelat att man överväger att ansöka om ytterligare en förlängning av drifttillstånden med tio eller tjugo år.
Samtidigt pågår en översyn av den finska kärntekniklagen. Frågan om att införa oändliga drifttillstånd ingår i diskussionen. Argumentet för att göra tillstånden obegränsade i tiden är att det skulle skapa bättre förutsättningar för att investera långsiktigt.