2019-03-15
Wylfa-projektet drivs genom Hitachis dotterbolag Horizon som bildades 2009. Horizon köpte bolaget 2012 av tyska E.On och RWE. Uppdraget har varit att uppföra två reaktorer vid Wylfa och två vid Oldbury-on-Severn. Horizon har meddelat att man avbryter båda projekten och att man ”vidtar åtgärder för att reducera sin närvaro”. Samtidigt säger man att man behåller möjligheten att återuppta projekten i framtiden.
Tidigare har Hitachi sagt att man oroar sig för en hård Brexit och att risken för en sådan skulle göra att man drar sig ur. Men när nu Hitachi väl drar sig ur har man dock inte återkommit till att Brexit skulle vara en del av orsaken till beslutet. I det brittiska parlamentet hörs däremot röster som menar att Brexit förlamar regeringen och departementen och att de inte är förmögna att sköta både EU-utträdet och hantera den annalkande krisen i elförsörjningen. Brexit, menade parlamentarikerna, skulle också skapa en nervositet hos utländska investerare och en allmän ovilja att investera i Storbritannien.
De som förespråkar en ny folkomröstning om EU-utträdet menar att den Brexit man nu är på väg emot kommer att skapa fortsatta låsningar i statsförvaltningen då fokus under många år framöver kommer att ligga på att förhandla fram avtal om internationella relationer, snarare än att till exempel lösa landets framtida elförsörjning.
Trots att Hitachi kommer att göra nedskrivningar om 300 miljarder yen – motsvarande 25 miljarder kronor – för de kostnader man redan haft i projektet så steg aktien rejält när nyheten kom ut i japanska media att Hitachi var på väg att dra sig ur.
Horizon har diskuterat finansieringsupplägg med regeringen sedan i somras. Kort efter Hitachis besked gick regeringen ut med vad man erbjudit Horizon. Regeringen erbjöd sig att köpa in sig i projektet som ägare av en tredjedel av aktierna. Dessutom erbjöds Hitachi att låna resten av de pengar som behövdes för bygget av den brittiska regeringen. Utöver finansieringen innehöll erbjudandet ett garanterat lägsta pris för elproduktionen från Wylfa om 75 pund per MWh. Risken för att bygget skulle försenas och fördyras skulle dock bäras av Hitachi. Hitachi skulle heller inte få något betalt förrän den dag elleveranserna började.
Nu diskuteras en annan finansieringsmodell, regulated asset base (RAB). Den har använts för en del andra infrastukturprojekt i Storbritannien, till exempel för kraftledningar och avloppstunnlar. Modellen bygger på att investerare får en bestämd avkastning på sitt kapital. Avkastningen börjar betalas ut redan innan bygget står klart. Den här modellen används också vid det pågående bygget av Vogtle i USA. Den brittiska regeringen har sedan i somras arbetat med att ta fram en modell för att finansiera de nya reaktorerna genom en RAB-lösning. Mycket talar för att man nu efter att Hitachi lagt Wylfa på is kommer att prova att gå den här vägen.
Regeringen uppger att man fortsätter prata med Hitachi om hur projekten ska kunna finansieras. Premiärminister Theresa May har uppgett att Hitachi har gjort det tydligt att man vill fortsätta diskussionerna om att bygga reaktorerna. Hitachis vd ,Toshiaki Higashihara, har uttalat att Hitachi är beredda att återuppta Wylfa-projektet om den brittiska regeringen kan presentera en gångbar finansiering.
Regulated asset base utreddes redan 2011, men då förkastade man modellen då den lägger projektrisken på elkunderna. På den tiden ansåg man att reaktorägaren och reaktorleverantören är bäst skickade att hantera de ekonomiska riskerna. Även om det stämmer har tiden visat att det är svårt att hitta företag som är intresserade av att axla riskerna.
Parlamentets partiöverskridande kärnkraftsgrupp uttrycker stor besvikelse över Hitachis beslut. Kärnkraften spelar en central roll i Storbritanniens plan för att minska sin klimatpåverkan. Parlamentsgruppen menar att det blir svårt att nå klimatmålen om inte Wylfa-projektet genomförs. Gruppens ordförande kräver att regeringen ska presentera en finansieringslösning som säkerställer att ny kärnkraft och annan fossilfri elproduktion byggs.
Regeringen har upprepat att man står bakom kärnkraftssatsningen. Att åstadkomma en fossilfri brittisk elproduktionen utan kärnkraft, vilket skulle ge lagring av el en stor roll, skulle bli betydligt dyrare om det ens är tekniskt genomförbart.
Tre av de brittiska kärnkraftsprojekten är nu högst osäkra. Toshiba har tidigare övergett planerna på att bygga vid Moorside och nu har alltså även Hitachis två projekt Wylfa och Oldbury stoppats. Regeringens övergripande plan innehåller 13 GW ny kärnkraft till 2035. Av dessa byggs 3,2 GW vid Hinkley Point. Sizewell C är tänkt att ge ytterligare 3,2 GW och Bradwell B 1,1 GW. För att planen ska gå i lås krävs således ytterligare 5,5 GW ny kärnkraftskapacitet. Den samlade produktionen från Wylfa (med en installerad effekt om 2,9 GW), Oldbury (2,9 GW) och Moorside (3,3 GW) skulle ha blivit 72 TWh per år. Det motsvarar runt 30 gånger produktionen i världens största havsbaserade vindkraftpark, Walney Extension i Irländska sjön, som just öppnat. Den installerade effekten i de 87 turbinerna där är 659 MW och tillgängligheten beräknas bli strax över 40 %, vilket ger en beräknad årsproduktion på 2,3 TWh.
Den andra grundpelaren i den brittiska strategin är vindkraften som framförallt byggs ut i stora parker till havs. Idag finns 15,6 GW installerad vindeffekt att jämföra med kärnkraftens 9 GW. Problemet är att vinden under längre perioder av lugnt väder bara ger ett ringa bidrag. När vindens produktion är låg är lösningen att förlita sig på fossilgas för att möta elbehovet.
Regeringens rådgivande kommitté Committee on Climate Change har tagit fram scenarier för hur Storbritannien skulle kunna minska sina koldioxidutsläpp utan att det byggs någon ny kärnkraft efter Hinkley Point C. För att sänka utsläppen i elproduktionen från dagens 265 g/kWh till 50 g/kWh 2030 krävs en mycket kraftig utbyggnad av vindkraften. Samtidigt krävs också stora mängder solenergi och koldioxidinfångning. Även om en sådan utbyggnad skulle lyckas visar scenarierna att systemet fortfarande till stor del blir beroende av el från fossilgaskraftverk. Att från en sådan situation – där det är gasen som står för flexibiliteten i systemet – nå 2050-målet om utsläppsfri elproduktion blir mycket utmanande. De som har gett sig på att modellera ett sådant system tvingas anta att stora mängder el kan importeras när behovet är stort samtidigt som efterfrågestyrning tillämpas och batterier installeras i elnätet i stor skala.