2019-04-05
Utredningens särskilde utredare, Gábor Szendrö, berättar att flera stora förändringar och händelser som relaterar till lagens tillämpningsområde har inträffat sedan den antogs 1984.
– Tjernobylolyckan, Sveriges inträde i Euratom, Kärnsäkerhetsdirektivet 2009, Kärnavfallsdirektivet 2011 och till detta flera nya konventioner under 90-talet har påverkat kärntekniklagen på olika sätt, säger Szendrö. Det har medfört ett 30-tal ändringar av kärntekniklagen genom åren vilket gör att lagen är något av ett lapptäcke. Det finns även luckor i lagen som behöver täppas till, säger Szendrö.
– Det finns en rad förvaltningsärenden som visar att det finns problem med den nuvarande kärntekniklagen, fortsätter Szendrö.
Gabor Szendrö berättar att strukturen hos den föreslagna nya kärntekniklagen har hämtats från den nya strålskyddslag som trädde i kraft den 1 juni 2018.
– Det är ett bra förslag, säger Szendrö. Vi är väldigt nöjda med det här arbetet.
Ny definition av kärnavfall
Unikt för Sverige är att vi olika definitioner för kärnavfall och radioaktivt avfall. I EU:s direktiv förekommer endast begreppet radioaktivt avfall som även finns definierat i strålskyddslagen från 2018. Eftersom begreppet kärnavfall används flitigt i svensk lagstiftning är det inte helt enkelt att ersätta begreppet med något annat.
Att Sverige har en egen definition för kärnavfall har medfört vissa problem. Ett exempel är när materialprover från reaktorer ska skickas för analys i andra länder. Om en bit material, om än i gramskala, avlägsnas från en reaktor betraktas materialet som kärnavfall enligt svensk lagstiftning och kan inte enkelt skickas utomlands för analys och slutförvaring i det mottagande landet. Sådana analyser, som skulle kunna vara säkerhetsfrämjande för svensk kärnkraft, har inte kunnat genomföras på grund av detta.
Lösningen som presenteras är att låta kärnavfall utgöra en delmängd av begreppet radioaktivt avfall. På så vis erhålls den flexibilitet som behövs för att hantera den typen av
problem som har uppstått. Samtidigt behålls begreppet kärnavfall så att det fortfarande kan nyttjas i annan lagstiftning, såsom finansieringslagen, på motsvarande sätt som tidigare.
Statligt sistahandsansvar för använt kärnbränsle
I samband med domstolsförhandlingarna inom ramen för SKB:s ansökan om ett slutförvar för använt kärnbränsle uttrycktes oro från Mark- och miljödomstolen och Östhammars kommun kring ansvaret för slutförvaret efter förslutning. Från kommunens sida var man rädd att ansvaret skulle hamna hos dem efter att industrins ansvar upphört. Mark- och miljödomstolen, å sin sida, ifrågasatte om staten verkligen har slutligt ansvar för slutförvaret efter förslutning enligt nuvarande lagstiftning.
Enligt förslaget tydliggörs att statens ansvar inträder efter förslutning av slutförvaret. Inför förslutning ska en ansökan göras och ett godkännande kan vara förknippat med olika villkor. Först efter godkännande av ansökan om förslutning tar statens ansvar vid. Utredaren Szendrö menar att det är ett väl balanserat förslag som fått ett bra mottagande i utredningens expertkommitté som bestått av företrädare från både industri och miljöorganisationer.
Separerat ansvar
Den mest utmanande delen av utredningen var, enligt Szendrö, att beskriva hur ansvar för avfalls- och avvecklingsverksamhet skulle beskrivas. En del av problemet som beskrevs inför att utredningen skulle starta var att det fanns ett behov från industrins sida att separera driftorganisationen från avvecklingsorganisationen för att kunna utföra en effektiv avveckling av reaktorer. Juridiskt finns liknande problem med att det idag är tillståndshavaren för verksamheten som ska ansvara för att uppkommet avfall hanteras på ett säkert sätt. I själva verket har säkerheten rörande hanteringen av avfallet delegerats till Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB), men sådan delegering är i strikt mening inte tillåten enligt EU-lagstiftningen.
Lösningen som nu föreslås är att separera tillståndshavaransvaret från verksamhetsutövaransvaret för hantering av avfall och avveckling. Tillståndshavaren kommer även i fortsättningen vara ansvarig för säkerheten i sin anläggning avseende konstruktion, uppförande, drift, avfall och så vidare. Däremot kan avfallet transporteras till annan verksamhetsutövare som i sig är tillståndshavare för sin egen verksamhet och som däri tillser att hanteringen av avfallet sker på ett säkert sätt. Det är alltså inte tillståndshavaren för den verksamhet där avfallet uppkom som behöver ansvara för avfallets säkerhet. Ett sådant upplägg är i linje med EU-lagstiftningen och också i linje med befintlig hantering. På samma sätt kan avvecklingsverksamhet överföras till en särskild verksamhetsutövare.
Förslaget att separera de båda ansvarsdimensionerna gav upphov till en del diskussion men har i huvudsak mottagits väl, enligt Szendrö.
Femårsregeln avskaffas
I och med att det 2010 blev tillåtet att ersätta befintliga reaktorer med nya infördes en regel att om en reaktor varit ur drift i fem år var den att anse som slutligt avställd och det öppnades då en möjlighet för den som önskade att bygga en ny reaktor vid befintligt
kärnkraftverk. I och med att flera reaktorer nu tagits ur bruk snarare än att nya reaktorer börjat byggas har denna regel medfört mer bekymmer än nytta.
Enligt förslaget ersätts femårsregeln med en plikt att anmäla permanent avställd reaktor. Det ger myndigheten bättre förutsättningar att agera och även en ökad tydlighet från industrins sida. Man kommer även kunna anmäla avlägsnande av kärnbränsle så att man får en stegvis avtappning av krav som ska uppfyllas.
Ökad transperens
Idag görs en stegvis prövning av strålsäkerheten inom ramen för Strålsäkerhetsmyndighetens hantering av nya kärntekniska anläggningar. Enligt förslaget lyfts krav på detta in i kärntekniklagen och att samråd ska utföras i varje steg. På så sätt skapas möjlighet för ökad transparens.
Att inkludera den stegvisa prövningen fanns inte med i den ursprungliga uppdragsbeskrivningen, utan önskemål om en tydligare reglering av denna process har vuxit fram under utredningens gång.
Konsekvenser
Enligt Szendrö medför förslaget att kärntekniklagen verklighetsanpassas. Lagen blir med andra ord mer anpassad till hur verksamheten utförs idag. Därmed ser inte Szendrö några dramatiska följder av detta förslag.
– Tvärtom kommer det bli tydligare och klarare vad som gäller, säger Szendrö. Det kommer dock finnas behov att genomföra språkliga anpassningar av redovisningar för att möta upp de nya benämningarna, fortsätter Szendrö.
På frågan om den föreslagna kärntekniklagens inverkan på processen för slutförvaret för använt kärnbränsle svarar Szendrö att slutförvarsansökan kommer provas gentemot den befintliga kärntekniklagen eftersom det är under den lagen som ansökan har inlämnats. Men den stegvisa prövningen enligt den nya lagen kan komma att börja tillämpas under processens gång. Rörande ansvar efter förslutning kommer en eventuell ny kärntekniklag enligt detta förslag att kunna förtydliga vad som kommer att gälla i framtiden. Det är en viktig komponent för att få lokal acceptans för slutförvaret.
Impelmentering
Utredningen överlämnades till regeringen den första april. Nu inleder Miljödepartementet processen att utifrån utredningens förslag utarbeta den proposition som kommer att utgöra grunden för ändringen av lagen.
Utredaren Szendrö bedömer att om inga stora synpunkter finns på förslaget kan lagen träda i kraft tidigast under andra halvan av 2020.