Generellt sett verkar kärnkraftbranschen inte riktigt ha återkommit till den ”Nuclear Renaissance” som rådde innan händelserna i Fukushima. Utmaningarna nu verkar ligga mot att bibehålla kärnkraften i en tid som inte ger utrymme för nybyggnation eller större moderniseringar och effekthöjningar tillsammans med ökande myndighetskrav.
Det ställer allt större krav på livstidsförlängningar av befintliga anläggningar vilket i sin tur ställer höga krav på effektiva moderniseringar och utbyte av obsolet utrustning. Samtidigt som den tekniska utvecklingen går snabbt framåt inom den digitala världen så verkar allt fler anläggningar och koncerner vilja göra så ”små” byten som möjligt och detta har gett en stor marknad för återtillverkning av obsolet material och även en begagnatmarknad. Till viss del bedöms denna utveckling vara driven av svårigheter och höga kostnader med licensiering av digital I&C och MMI – främst inom USA.
Tekniker som FPGA och trådlösa applikationer är på frammarsch samtidigt som cybersäkerhet bedöms bli en allt större faktor i fortsättningen och ett område där många kärnkraftverk har mycket kvar att göra.
