Gemensamt för de studerade anläggningarna som har problem med mikrobiell tillväxt och igensättning är att man har försökt att motverka och begränsa problemen med klorering och UV-behandling. Dock är denna utrustning sällan installerad när en rökgaskondensatrening uppförs, utrustning tillkommer ofta i efterhand när problemen börjar synas. Det uppfattas inte möjligt att bygga bort uppkomsten av mikrobiell tillväxt helt och hållet.
Kapaciteten på kondensatvattenreningen kan vara avgörande för om en anläggning upplever problem eller inte. Redundans i systemet i form av marginal på kapaciteten ger möjlighet att hantera en liten mikrobiell tillväxt utan problem, jämfört med anläggningar som saknar redundans. Det betyder att man bör ta hänsyn till en viss biologisk tillväxt vid dimensioneringen av en anläggnings kapacitet så att det finns marginal att hantera detta.
Rekommendationen är också att se till att ha marginal för framtida effekthöjningar på kondensorn. Den ökade mängden kondensat gör snabbt kondensatreningen för liten och marginalen för biofouling, det vill säga mikrobiell tillväxt, och annan försmutsning försvinner.
En regelbunden uppföljning av bakteriehalterna med dipslides samt möjlighet att dosera en biocid, exempelvis natriumhypoklorit, till lagom nivå, vilket säkerställs med klormätning samt UV som basutrustning bör vara grundnivån för en rökgaskondensatrening med membranteknik.
