I spannmålsdominerade områden där djurtätheten är låg visar beräkningar att det kol som tappas bidrar till koldioxidutsläpp som är nästan fyra gånger så stora som utsläppen av växthusgas från dieselanvändningen i odling i samma område. För att vända denna ohållbara utveckling krävs en ökad tillförsel av kol, vilket kan ske genom att tillföra odlingsrester eller genom biogödsling.
Den här rapporten visar att genom att införa vallodling av gräs skulle kolförlusten från åkermark stoppas eller till och med kunna vändas och bidra till minskade växthusgasutsläpp, både i odling och i transportsektorn. Det kan därför vara samhällsekonomiskt motiverat att uppmuntra denna förändring även om det är negativt sett ur andra miljöaspekter. Vallodling kan också vara ett sätt att på lång sikt öka eller bibehålla en hållbar livsmedelsproduktion lokalt och regionalt. Det måste förstås vägas mot det faktum att åkermark används för odling av energigrödor.
Dagens EU-regler för beräkning av klimatnyttan för producerad biogas tar inte hänsyn till markkolsförändringar, och inte heller till den positiva effekten av att ersätta mineralgödsel med rötrest.
