Elkonsumeters drivkrafter för en ökad förbrukningsflexibilitet

De estimerade effekterna av en tidsdifferentierad och effektbaserad elnätstariff, i form av förändrade elkonsumtionsmönster, är förhållandevis marginella och begränsade till hushåll som bor i villa. Resultaten tyder på att villaägarna i Sollentuna, som ett led i sin anpassning av elanvändningen till effekttariffen, har minskat sin elanvändning under höglasttid med 2,3 och 1,2 procent under sommar- respektive vintermånaderna i jämförelse med referensgruppen i Saltsjö-Boo. Det finns inget som tyder på en liknande effekt bland bostadsrätter och motsvarande analyser avseende hyresrätter har inte varit möjliga med anledning av att referensgruppen i det här fallet inte var representativ.

Resultaten indikerar vidare att effekttariffer tydligt påverkar hushålls attityder och intentioner att flytta elanvändning från hög- till låglasttid, men att dessa inte återspeglas i deras faktiska beteende. Det finns således endast ett svagt samband mellan förekomsten av effekttariff och andelen el som förbrukas under hög- respektive låglasttid bland de hushåll som omfattades av studien. De psykologiska faktorer som har störst betydelse för om, och i så fall i vilken utsträckning, hushållen anpassar sin elanvändning till en effekttariff i det här avseendet är de förväntade konsekvenserna av, och därmed attityden till, den aktuella beteendeförändringen samt den upplevda graden av kontroll över densamma. Mer konkret innebär det att ekonomiska besparingar samt positiva effekter för miljö, klimatförändringar och en hållbar utveckling för yngre och kommande generationer utgör de viktigaste drivkrafterna, medan omständigheten att man anser sin elförbrukning vara i princip obefintlig, eller att man redan idag använder i stort sett all el under låglasttid utgör de största hindren, för att anpassa sin elanvändning till effekttariffen.

De skillnader som har observerats avseende såväl drivkrafter som faktiskt beteende är genomgående större mellan de olika boendeformerna än de båda områdena, det vill säga skillnaderna som beror på om hushållen har en effekttariff eller inte, vilket tyder på att man bör anpassa affärsmodeller för ökad förbrukningsflexibilitet till olika hushållskategorier. Denna slutsats bekräftas av en klusteranalys och påföljande segmentering, som identifierade sex för ändamålet relevanta och heterogena grupper av hushåll inom varje boendeformskategori.

Slutsatsen som har dragits är således att viljan finns där, men att de önskade effekterna uteblir. Potentialen är med andra ord stor, men vi behöver mer sofistikerade affärsmodeller för att realisera den.