Målet för varje nationell förvaltningsplan skall vara att minst 40 % av biomassan av blankål med stor sannolikhet tar sig ut i havet, i förhållande till en skattning av utvandringen utan mänsklig påverkan på ålbeståndet. Sveriges ålförvaltningsplans fyra huvudsakliga åtgärdsområden är 1) inskränkningar i fisket, 2) minskad turbindödlighet, 3) stödutsättningar av glasål och 4) kontroll av yrkesfisket.
I mars 2010 tecknades en frivillig avsiktsförklaring mellan sex vattenkraftföretag och Fiskeriverket. Avsikten var att nå målet 40 procent överlevnad vid utvandring på fem års sikt efter den nationella ålförvaltningsplanens ikraftträdande år 2009.
”Krafttag ål” initierades 2011 som ett verktyg för att ta nästa steg med avsiktsförklaringen. Havs- och Vattenmyndigheten (HaV) och sju vattenkraftföretag står bakom ”Krafttag ål” som innehåller både konkreta åtgärder och utvecklingsinsatser. Den ökade överlevanden för ål i reglerade vattendrag ska åstadkommas genom att implementera åtgärder där de gör störst nytta, vilket styrs av en prioritetslista där man rankat de elva viktigaste ålvattendragen: 1) Göta älv, 2) Motala ström, 3) Rönne å, 4) Lagan, 5) Norrström, 6) Mörrumsån, 7) Nyköpingsån, 8) Kävlingeån, 9) Örekilsälven, 10) Dalälven och 11) Skräbeån. Dessa elva vattendrag (priovattendragen) förväntas alltså ha potentialen att producera flest ålar, grundat på förväntad ålproduktion i kombination med den förväntade inverkan vattenkraftverken har på nedströmsvandrande ål efter att åtgärder har satts in.
För att utreda dödligheten för ål i priovattendragen krävs en detaljerad kunskap om förutsättningarna för lyckad ålpassage vid kraftverken som ålen passerar i dessa vattendrag. Tidigare har man antagit att dödligheten är 70% vid samtliga kraftverk och denna studie har syftat till att förbättra kunskapen om ålens möjligheter till nedströmsvandring i priovattendragen genom att: 1) Sammanställa befintlig kunskap om förutsättningarna för ålpassage vid kraftverken i priovattendragen; 2) Insamlande av information om kraftverken i priovattendragen för användning i modell för turbindödlighetsprediktion, 3) Identifiera kunskapsluckor vad gäller förutsättningarna för ålpassage vid kraftverken i huvudfåran i priovattendragen samt rekommendera framtida aktiviteter för att fylla dessa kunskapsluckor.
Den finns en stor skillnad mellan hur många individer som når havet, beroende på om man som i ålförvaltningsplanen använder sig av en konstant kraftverksdödlighet på 70% jämfört med den reviderade förväntade dödligheten baserat på turbinmodellen och empiriska studier. Eftersom dödligheten i vissa fall förväntas understiga 70% och i andra fall överstiga 70%, så blir det reviderade utfallet på antal blankålar som når havet, i vissa fall lägre än vad förvaltningsplanen predikterat och i andra fall högre. En övergripande osäkerhetsfaktor är att ålproduktionen för de flesta priovattendragen inte har uppmätts och därför rekommenderar vi att man prioriterar att förbättra kunskapen om omfattning och lokalisering av denna produktion. Flera av de högproduktiva vattendragen är förhållandevis små och det finns i dag beprövad teknik som bidrar till en ökad passageöverlevnad vid denna typ av kraftverk. Vattendrag där sådana åtgärder rekommenderas är: Rönne å, Kävlingeån, Örekilsälven, Nyköpingsån, Skräbeån och Borgvikeälven. I större vattendrag är det avsevärt mycket svårare att återställa fria vandringsvägar, men i många fall mycket angeläget och inte på något sätt omöjligt. Exempel bland priovattendragen på stora vattendrag med hög ålproduktion och förhållandevis få vandringshinder är Göta älv, Motala ström och Norrström. Vi rekommenderar att det fortsatta arbetet även fokuserar på att testa åtgärder i ett eller flera av dessa vattendrag. Mörrumsån och Lagan har gemensamt att de innehåller ett stort antal kraftverk mellan huvudproduktionsområdet och havet och att man i båda fall har åluppsamlingsanläggningar med åtminstone en god potential för en hög överlevnad. I Dalälven är den skattade ålproduktionen låg och det ligger många och stora kraftverk i älvens nedre delar, vilket sammantaget gör att från ett ålperspektiv åtgärdskostnaderna blir höga och samtidigt nyttan låg. För att man ska kunna uppnå det mål som satts upp för Krafttag ål, behöver man främst arbeta vidare med att öka kunskapen om var och i vilken omfattning ålproduktionen sker. Man behöver även säkerställa en fortsatt god rekrytering av ålyngel till dessa vatten, samt en hög överlevnad för dessa individer till utvandring sker. Slutligen behöver åtgärder implementeras för hög överlevnad vid utvandring till havet för dessa individer, där kunskapen bedöms vara tillräcklig för små- och medelstora vattendrag, men där en stor satsning behövs på förbättrad kunskap om åtgärder i stora vattendrag.
