Vad händer med EU ETS och vad är synen på förbränningsfri fjärrvärme?
Skärpningen av EU:s system för utsläppshandel, EU ETS, innebär att nya utsläppsrätter slutar ges ut 2039, vilket förr eller senare kommer begränsa möjligheten att fortsätta släppa ut koldioxid. Under 2026 kommer EU-kommissionen granska nuvarande utformning av EU ETS. Och vilka fördelar och nackdelar nämns i media och vetenskaplig litteratur om förbränningsfri fjärrvärme? Detta är ämnena för de två senaste resultatbladen.
I resultatbladet What lies ahead for the EU ETS? konstateras att om den nuvarande utfasningstakten för utsläppsrätter behålls kommer inga nya utsläppsrätter ges ut efter 2039. Det innebär att förr eller senare uppstår en knapphet, eftersom bland annat flygbranschen fortfarande kommer ha utsläpp kvar.
Hur EU ETS utvecklas efter 2040 är dock oklart, och i resultatbladet nämns tre möjliga utvecklingar. Under 2026 kommer EU-kommissionen granska dagens utformning av systemet.
För att klara EU:s mål om netto-noll-mål till 2050 kommer det krävas koldioxidinfångning. Det är dock ont om incitament för det, med undantag för stödsystem för infångning av biogena utsläpp, BECCS i Sverige och Danmark.
Resultatbladet Förbränningsfri fjärrvärme är en genomgång av de fördelar och nackdelar med tekniken som nämns i media och vetenskaplig litteratur, inte bara för Sverige utan även i andra länder.
Exempel på argument som lyfts fram för förbränningsfri fjärrvärme är att bränslena gör bättre nytta i andra sektorer och att mer lokala resurser skulle användas för fjärrvärmeproduktion.
En annan fördel som lyfts i litteraturen är att förbränningsfri fjärrvärme skulle öka flexibiliteten i elsystemet genom ökad elbaserad värmeproduktion. Ett motargument för detta är att sådan elbaserad fjärrvärmeproduktion behöver kombineras med värmelager eller någon annan värmeproduktion för att detta ska vara möjligt. Förbränningsfri fjärrvärme omöjliggör dessutom kraftvärmeproduktion, vilket är väsentligt för avlastning av elsystemet.
Genom förbränningsfri fjärrvärme kan inte uppvärmningssektorn bidra som en kolsänka genom bio-CCS. En annan utmaning är hur det restavfall som idag går till förbränning ska behandlas.