I och med EU direktivet 2019/944 så har EU infört nya regler rörande elnätsplanering. Direktivet har under den senaste tiden implementerats i olika medlemsländer, och i Sverige håller just nu EI på att specificera vad det kommer innebära för svenska elnätsbolag.
En punkt i direktivet som fått mycket uppmärksamhet är nätutvecklingsplaner samt prognoser. Detta då ursprungsdirektivet nämner att nätutvecklingsplaner skall tas fram av nätbolag, samt att dessa ska vara baserade på prognoser på förväntad elanvändning samt flexibilitet. Även om direktivet inte införts i Sverige ännu så har flera medlemsländer börjat implementera nätutvecklingsplaner samt prognoser kopplat till dessa. Detta innefattar t.ex Finland, Storbritannien samt Portugal.
Elnätsbolag lägger idag ner mycket tid på att uppfylla krav från regleringsmyndigheter. Samtidigt så har många elnätsbolag ett stort antal förfrågningar på nya anslutningar, och har dessutom svårt att hitta resurser för att kunna genomföra detta. Med ytterligare krav finns det därför risk detta kommer kräva ytterligare resurser som många elnätsbolag idag saknar. Det finns därför ett behov att undersöka hur mycket av arbetet med nätutvecklingsplanerna som kan digitaliseras och automatiseras. Om mycket av arbetet kring nätutvecklingsplaner kan automatiseras kan elnätsbolag spara resurser i form av tid och pengar.
Även om detaljerna kring implementeringen av direktivet i Sverige inte är klart, pekar mycket på att flexibilitetens roll i nätplanering kommer att lyftas fram. Idag används flexibilitet på korta tidsskalor i flera olika projekt (bla. Stockholm flex och effekthandel väst), där man på förhand kommer överens om att etablera en så kallad ”baseline”. ”Baseline” skall motsvara vad elförbrukningen skulle varit om ingen flexibilitet hade använts. Flexibiliteten mäts således i förhållande till denna ”baseline”. Det finns dock flera utmaningar med att etablera vad ”baselinen” ska vara, och flera projekt kopplat till dessa flexhandelsmarknader jobbar specifikt med detta. På långa tidsskalor blir det ännu svårare att avgöra hur mycket flexibilitet som kommer finnas tillgängligt. Detta blir speciellt relevant för flexibilitet kopplat till transport. Hur mycket kommer laddning varierar mellan olika dagar baserat på hur t.ex resemönster ser ut? Kommer hushåll ladda hemma, när elprisen är billigast eller med andra strategier? Hur man svarar på dessa frågor får stor påverkan på hur mycket flexibilitet som finns, och som behövs. Hur man mäter och prognostiserar flexibilitet kommer därför få stor påverkan på flexibilitetsroll för elnätet. Det finns därför behov att utvärdera olika metoders påverkan på både flexibilitets-behov samt -potential på lång sikt. Dessa metoder avser specifikt laddningsstrategier som kan utvärderas baserat på rörelsedata samt prisdata. Långsikt anses här vara 5-10 år i enlighet med direktivet 2019/944.