Anslutningen hade på 40-talet uppgraderats då en vingmur konstruerats som gjöts fast i den gamla betongdammen och löpte in i anslutningen. Vid denna tid ersattes troligen även en del av tätjorden med ny. I anslutningen påträffades även gamla träspontar och injekteringsrör.
Finjordshalten i den närliggande tätjorden var något sänkt jämfört med tätjord tagen längre in i dammen. Skillnaden var dock liten och med ögat såg anslutningen ut att vara i god form. Dock kunde man inte studera de lägre delarna av anslutningen eftersom rivningsprocessen inte tillät det. Det gick därför inte att studera tätjord vid anslutningen som utsatts för högre hydrauliska laster.
