Första reaktorn på Arabiska halvön klar för start

Första reaktorn på Arabiska halvön klar för start

Kärnkraftverket Barakah i Förenade arabemiraten

Barakah 1 i Förenade Arabemiraten fick den sjuttonde februari sitt efterlängtade drifttillstånd. Laddningen av härden började i princip omedelbart, bara dagar efter att tillståndet hade utfärdats.

Planen var från början att Barakah 1, den första av de fyra reaktorer som byggs i Förenade Arabemiraten, skulle ha tagits i drift redan 2017. Bränslet har funnits på plats sedan i maj 2017. Men starten fick skjutas upp. Bygget låg något sent, men framförallt var inte organisationen redo att driva blocket. Bygget av det första blocket påbörjades 2012 och reaktorn blev helt färdig 2018.

Ansökan om drifttillstånd, som lämnades in till myndigheten i mars 2015, omfattar 14000 sidor. Myndigheten, FANR, har gjort 185 inspektioner av blocket och har också krävt in runt 2000  kompletteringar framförallt rörande utformningen av reaktorn. Många inspektioner har varit inriktade på själva bygget där myndigheten har velat säkerställa att reaktorerna byggs som det är tänkt och att de fel som begås blir korrigerade.

Inspektionerna har också varit inriktade på att säkerställa att organisationen kommer att klara av sina uppgifter och att de instruktioner som behövs finns på plats och håller tillräcklig kvalitet. Det fanns egentligen ingen oenighet mellan myndigheten och operatören Nawah om läget. Nawah var medvetna om vad som behövde göras och myndigheten följde arbetet.

Förenade Arabemiraten har ett system där myndigheten licensierar operatörerna. Det gjorde att det var tydligt vilka luckor man hade i bemanningen av skiftlagen. Innan bemanningen var tillräcklig gick det inte att starta. Svensken Göran Arbin var under flera år den från Nawah som skötte om myndighetens inspektioner av organisationen från kraftverkets sida. Han menar att systemet med licensierade operatörer var en av de saker som har gjort att Nawah och FANR varit överens om vad som återstått att göra.

En trång sektor i uppbyggnaden av organisationen har varit simulatorkapaciteten. Det är väldigt mycket träning som ska genomföras när mycket ny personal ska utbildas och också licensieras av myndigheten.

Till en början har skiftlagen väldigt blandad personal. Man har anställt en hel del emiratier, men man har också personal från Sydkorea. Man har hittat erfaren driftpersonal bland annat i USA, Sydafrika, Europa och Indien. Samma krav gäller för de kontrollrumstjänsterna vid nya reaktorer som vid vilket annat kraftverk som helst och det gör att det behövs driftpersonal med erfarenhet till det mer kvalificerade tjänsterna. Att bli reaktor- eller turbinoperatör kräver att man har arbetat flera år i kontrollrummet. Att bli skiftlagschef tar ännu längre.

På samma sätt har också myndigheten FANR gott om anställda med erfarenhet från kärnkraftsindustrin i andra länder.

FANR:s utvärdering och regelverket kring kärnkraften i Förenade Arabemiraten utgår från IAEA:s ”Safety Standards”, men den har också starka inslag av amerikansk filosofi till exempel kring hur man skriver instruktioner. De är ofta mer detaljerade än vad vi är vana vid i Sverige. Göran menar att det kan vara en fördel med tanke på de brokiga skiftlagen där man kan förvänta sig kulturella skillnader.

Utöver FANR:s inspektioner har även FN:s atomenergiorgan IAEA gjort 11 inspektioner under åren. Nyligen var också en delegation från World Association of Nuclear Operators på plats för att utvärdera huruvida blocket var redo för att starta i en så kallad pre start-up readiness review. Alla WANO:s medlemmar ska genomföra en sådan granskning innan de startar en ny reaktor. Man kan då få anmärkningar som måste hanteras före uppstart. Operatören förbinder sig genom avtalet med WANO att ta hand om de här anmärkningarna innan man startar. Barakah 1 klarade sig utan några anmärkningar och bedömdes därmed av WANO som klar för uppstart.

Nawah har också ordnat helt egna inspektioner med oberoende experter från olika länder i syfte att få råd och stöd under bygget och under uppbygganden av organisationen. Till exempel har tidigare chefer från den amerikanska tillsynsmyndigheten Nuclear Regulatory Commissions engagerats.

Inför uppstarten genomförde Nawah en egen ”readiness review”, vilket var en självvärdering för att säkerställa att allt fanns på plats och att organisationen var redo att driva och underhålla blocket. Självvärderingen dokumenterades i en ”Operational Readiness Report”. Den visar att anläggningen uppfyller kraven så som den är utformad. Den visar också att man har kontrollerat att anläggningens faktiska konstruktion stämmer överens med hur det var tänkt. Här är provdriften en mycket viktig del, genom vilken alla funktioner testas. Den tredje delen av självvärderingen visar att organisationen är korrekt bemannad och att man har de processer, program och procedurer på plats som behövs för att driva reaktorn och att all nödvändig utrustning finns på plats.

Operational Readiness Report lämnades över till FANR som ett underlag för deras motsvarande granskningsarbete. FANR använde också Nawahs dokumentation som underlag för sina slutliga inspektioner innan de utfärdade drifttillståndet.

Det drifttillstånd som nu har utfärdats för Barakah 1 har enligt myndighetens pressmeddelande en ”förväntad längd” om 60 år. Formellt har Nawah i och med tillståndet rätt att driftsätta och driva reaktorn.

FANR kommer nu att följa arbetet vid kraftverket dygnet runt genom att ha inspektörer på plats. Man vill försäkra sig om att Nawah följer sina rutiner och regelverket. Särskilt kommer FANR att intressera sig för bränsleladdningen och uppstarten och man förstärker sin organisation på plats under den första tiden.

Ytterligare tre block är på väg att tas i drift vid Barakah. Kraftverket får fyra koreanska AP1400 med en elektrisk effekt om 1345 MW vardera. FANR uppger att block 2 är till 97 procent klart, block 3 till 92 procent och block 4 till 86 procent. Elproduktionen från de fyra blocken kommer att motsvara en fjärdedel av elkonsumtionen i Förenade Arabemiraten.

FANR, leds sedan 2015 av generaldirektör Christer Viktorsson. Han har både svenskt och finskt medborgarskap. Mellan 1995 och 2005 arbetade han vid svenska Statens Kärnkraftsinspektion, bland annat som chef för reaktorsäkerhetsavdelningen. Dessförinnan var han sex år vid (svenska) Statens Strålskyddsinstitut. De två myndigheterna är numera sammanslagna till Strålsäkerhetsmyndigheten. Viktorsson kom till FANR i Förenade Arabemiraten redan 2008, då med ansvar för att bygga upp och leda tillsynsdelen av myndigheten. Han kom tillbaka till Sverige 2013, men fick alltså 2015 ansvaret för att leda FANR och återvände till Förenade Arabemiraten.