2022-11-02
ANItA står för Akademiskt-industriellt kärntekniskt initiativ för att uppnå en framtida hållbar energiförsörjning, och är ett samverkansprojekt mellan stat, akademi och industri som kartlägger förutsättningar och bereder vägen för att bygga små modulära kärnreaktorer (SMR) i Sverige. Ane Håkansson, professor i tillämpad kärnfysik vid Uppsala universitet, är föreståndare för initiativet som drog i gång under 2022.
Färdiga reaktorer på plats 2029
Det övergripande målet för ANItA har beskrivits som att ta fram relevant beslutsunderlag så att de första svenska SMR:erna kan vara på plats senast 2029. Vi frågar Ane Håkansson hur realistiskt det målet är.
- Låt oss säga det är en vision snarare än ett mål, även om vi tekniskt sett skulle kunna börja bygga redan i dag. Det stora hindret är att nödvändig lagstiftning och anpassade regelverk inte är på plats. Om den politiska viljan finns kan det gå ganska raskt och behövliga regelverk kan vara klara på fyra-fem år för att bygga reaktorer på otraditionella sajter, det vill säga platser där vi inte redan har reaktorer. Förberedelsearbetet pågår redan på flera fronter, dels genom ANItA, men även Strålsäkerhetsmyndigheten och Energimyndigheten har fått uppdrag inom området. När det väl finns mer detaljerat underlag för när vi kan ha nya regler och ny lagstiftning på plats kan vi räkna med att det finns flera aktörer redo att börja bygga, säger Ane Håkansson.
Han betonar samtidigt att det kan ta längre eller kortare tid beroende på vilken väg man väljer.
– Finns inte den politiska viljan kan vi glömma nya reaktorer före decenniets slut. Å andra sidan, om man bestämmer sig för att börja bygga på Ringhals tex där det redan finns reaktorer behöver man inte ändra lika mycket på regelverket som för att bygga på otraditionella sajter, och då skulle det kunna gå betydligt fortare. Det mest kritiska nu är hur som helst att få fram ny lagstiftning. Där kan ANItA hjälpa till genom att bereda underlag för beslut, identifiera kunskapsluckor och generera kompetens, säger Ane Håkansson.
Ytterligare en faktor är av avgörande betydelse för hur snabbt nya svenska reaktorer kan bli verklighet, enligt Ane Håkansson. Eftersom det inte finns någon enskild aktör som sitter på all typ av kompetens som behövs är det viktigt att alla hjälps åt i en form av nationellt projekt för att säkra energiförsörjningen på detta sätt. Det var så Sverige en gång tidigare rekordsnabbt lyckades bygga tolv konventionella reaktorer.
Amerikanska och brittiska reaktorer heta kandidater
Det finns i dag omkring 70 olika SMR-koncept i olika stadier, både av lättvattentyp och Generation IV. En viktig fråga för ANItA att utreda är vilka reaktortyper som är relevanta för Sverige. Några exempel Ane Håkansson lyfter fram är amerikanska GE-Hitachis BWRX-300 på 300 MW och nära kommersialisering, amerikanska NuScale-reaktorn på 77 MW som redan är licensierad i USA och skulle kunna börja byggas direkt, brittiska Rolls Royce-reaktorn på 470 MW för vilken licensiering pågår.
– Vi rullar i gång ett projekt i början av 2023 där en arbetsgrupp tittar på tänkbara koncept för det svenska behovet. NuScale, Hitatchi och Rolls Royce ser ut att vara mest relevanta. Vi sneglar även på snabbreaktorkoncept, men där är det mer principiella frågor att utreda eftersom de ju inte kan göra mer än vad vi kan med dagens reaktorer. Det kan till exempel handla om bränsleåtervinning som är något Chalmers kommer att arbeta med inom ANItA, säger Ane Håkansson.
Han poängterar att det troligtvis kommer bli flera olika lösningar som väljs specifikt beroende på användningsområde.
– NuScale-reaktorn på 77 MW kan vara utmärkt för mindre sammanhang, medan GE-Hitachis 300 MW-reaktor till exempel skulle kunna användas för att toppa behoven i fjärrvärmesystemet.
En möjlig diskussionsplattform
ANItA har hittills främst varit i uppstartsfasen med mindre projekt och utannonsering av tjänster. Nu i början ligger fokus på att utreda de svenska behoven, identifiera lämpliga reaktortyper och sedan titta på applikationer, vätgasproduktion och elproduktion. Parallellt har ANItA även många projekt av mer teknisk natur planerade kopplade till bränsleteknik, dimensionering av härd, strategier för att ladda härd och så vidare. Andra projekt kommer röra icke-spridning, säkerhetsanalys och materialfrågor med mera. Vi frågar Ane Håkansson hur ANItA kan göra mest skillnad och bli ett framgångsinitiativ.
– Som jag ser det, beror det på vilket synsätt man har på kompetenscentra som ANItA. Det finns förstås mycket vi kan göra för att generera beslutsunderlag och kompetens. Men det vore jättebra om vi kunde utveckla ANItA till en technical support-organisation och plattform för en nationell diskussion. ANItA skulle då kunna användas som kunskapsbank för makthavare, journalister och politiker. Sverige är ett litet land och om många olika aktörer separat springer på alla bollar och alla har sina egna intressen, så kan det lätt bli en spretig diskussion som riskerar att tappa fokus. Det är viktigt att få till stånd en koherent diskussion, där vi som nation kan agera med ett bibehållet helhetsperspektiv, reflekterar Ane Håkansson.
Trots att ANItA är ett stort samarbete med många aktörer flyter samarbetet inom organisationen smärtfritt. Organisationsmodellen är enkel med ett programråd där alla parter har en representant och de olika parterna känner varandras verksamheter väl genom tidigare samarbeten. Ane Håkansson betonar också vikten av att de som sitter i programrådet är personligen involverade i projekten, vilket ger en närhet mellan beslut och handling. En synvinkel där Ane Håkansson ser ett ökat behov är kundperspektivet.
– Det vore bra att få med kommuner eller större industrier. Detta blir till exempel viktigt när vi tittar på fjärrvärmetillämpningar eller utreder tillämpningar som vätgasproduktion nära stora konsumenter, säger han.
Kompetenssäkring börjar i skolorna
Ett av ANItA:s mål är att samla kompetens för SMR i Sverige. Ane Håkansson framhåller att det är ett spektrum av kompetenser som behövs.
– Vi behöver förstås teknisk kompetens för att projektera anläggningarna, bygga, sköta och köra reaktorerna, men vi behöver också jurister och kompetens inom säkerhetsanalys med mera, säger han.
Högskoleingenjörsprogrammet med inriktning mot kärnkraftteknik på Uppsala universitet där aktiva forskare är lärare tillgodoser en del av behovet. Detta är dock inte tillräckligt.
– Vi behöver bygga upp kapaciteten inom fältet på nytt, med mer fokus på tekniska ämnen på gymnasienivå, där teknik och naturvetenskapliga ämnen har hamnat i skymundan. Högskola och universitet behöver skapa förutsättningar för att bygga upp utbildningar inom kärnteknik efter en långvarig negativ trend. Chalmers har till exempel varit väldigt starkt inom området, men nu finns inget kvar av kärnteknik på grundutbildningen. Det vore ett stort värde om man från politiskt håll satsade och pekade på behoven eftersom det är svårt för lärosätena själva att vända utvecklingen utan en säkrad basfinansiering. Vi har ett växande glapp mellan tillgång och efterfrågan på ingenjörer i Sverige, menar Ane Håkansson.
Han tror kanske just därför inte att det är realistiskt att inom överskådlig framtid utveckla svenska reaktorer som sedan skulle kunna gå på export.
– Nej, det ligger långt fram i tiden. Vi var duktiga en gång, men har blivit grundligt omsprungna vad det gäller förmåga att i egen regi designa, konstruera och bygga reaktorer och det vore därför inte välavvägt att försöka bygga egna reaktorer nu. Däremot har en svensk paradgren alltid varit systemintegration. Vi är bra på att sätta ihop system och se till att helheten funkar.
Flera lagar och regelverk behöver moderniseras
Ett av ANItA:s första projekt har varit att utreda vilka hinder som finns för ny SMR-kärnkraft i Sverige i dag. Resultatet av den är att det i dag finns omöjliggörande faktorer, legala hinder och dämpande faktorer för nya SMR-anläggningar i Sverige.
En omöjliggörande faktor är avgiftsförordningen som säger att man vid nybyggnation skall betrakta varje reaktor som en egen anläggning som skall betala samma avgift oberoende av dess storlek till Strålsäkerhetsmyndigheten. I praktiken innebär detta att det är omöjligt att bygga småskaliga reaktorer eftersom exempelvis tolv små NuScale-reaktorer (924 MW) kommer innebära avgifter till Strålsäkerhetsmyndigeten på 6 miljarder kronor.
– Detta är ett exempel på en inaktuell förordning i ljuset av ny teknik och den motsvaras inte på något sätt av faktiska kostnader. Det är trots allt omkring 30 års budget för Strålsäkerhetsmyndigheten.
Exempel på legala hinder är miljöbalken där det står hur många reaktorer som skall finnas och var. Ane Håkansson menar att detta är en orimlig detaljnivå som hindrar att marknaden öppnas upp. Dämpande faktorer för investeringsviljan är myndighetsstyrning, miljöbalken, atomansvarsförordningen, avsaknad av en anpassad licensieringsprocess och säkerhetsföreskrifter. Lagstiftarna har med andra ord mycket att göra för att få till stånd förutsättningar för nya reaktorer.
Jämfört med andra länder är Sverige inte ensamt att inte ha gjort nödvändiga förberedelser för att öppna upp för SMR-tekniken. Det finns emellertid några exempel, generellt bland länder där inställningen är positiv till kärnkraft som en viktig del av energisystemet.
– Kanada ligger långt framme med tillståndsprocesserna och till exempel Finland och Storbritannien har en process som vi borde titta närmare på. De håller regelverket på en mer principiell nivå och säger exempelvis inte hur många reaktorer som får finnas var och de är samtidigt mer benägna att förändra lagstiftning och regelverk när mer kunskap och ny teknik kommer fram. Finska STUK har till och med en egen avdelning som jobbar med SMR. Allt detta gör deras regelverk mer levande och aktuella, säger Ane Håkansson.
– Vi har ett projekt på gång som skall djupdyka i licensieringsfrågor. Det finns starka skäl att harmonisera regelverk mellan olika länder och att hitta former för länder att acceptera andra länders licensieringsprocess. Inom flygindustrin finns ett system för typgodkännande av flygplan. Det gör att jag kan köpa ett flygplan licensierat i USA och vara säker på att Luftfartsverket kommer godkänna det per automatik. Man skulle kunna tänka sig något motsvarande för SMR:er, avslutar Ane Håkansson.