2021-11-29
Licensieringsarbetet pågår för fullt för att Fennovoima ska erhålla tillstånd av Arbets- och näringsministeriet (TEM) att påbörja byggnationen (den nukleära konstruktionen) av Finlands sjätte reaktor, Hanhikivi 1. TEM använder sig sedan av den finska myndigheten STUK för granskning av och godkännande av insänd dokumentation för licensiering. Fennovoima skrev under ett kontrakt med Rosatom i december 2013 om konstruktion och uppförande av en kärnkraftsreaktor med 1200 MW elektrisk effekt. Reaktorn blir en AES-2006, som är en vidareutveckling av Rosatoms VVER med ett antal säkerhetsförbättringar såsom passiva system.
Projektet startade 2009 och 2014 gick Rosatom in som delägare med cirka 34 procent av projektet. År 2015 sändes en första ansökan om licens för bygget in till STUK. Både själva projektet och myndighetskraven har förändrats sedan dess, varför den slutgiltiga licensansökan ännu ej har levererats. Planen är dock att leverera en fullständig licensansökan under 2021 för att erhålla CLA, Construction License Acceptance.
Under 2019 inleddes ett projekt för att utveckla och förbättra både den egna organisationen och organisationen för de olika leverantörerna till Hanhikivi 1. Utvecklingsarbetet gav utdelning under 2020 i form av goda resultat vad gäller ansvarsfördelningen och processerna i projektet. Granskningarna av säkerhetssystemen och andra tekniska lösningar fortsatte och presenterades för STUK, med övervägande goda resultat. Redan under 2020 kunde fem delar av den preliminära säkerhetsredovisningen (PSAR) levereras till STUK. Arbetet med leverans av PSAR och övriga licensieringsdokument har fortsatt under 2021. Målet är att via diskussion med STUK kunna genomföra nödvändiga uppdateringar för att erhålla CLA (för byggstart) under våren 2022.
Finlands sjätte kärnkraftsreaktor Hanhikivi 1, en rysk tryckvattenreaktor (PWR) av typen AES-2006, har många likheter med de tryckvattenreaktorer som har byggts och som byggs nu i västvärlden. Det finns dock flera skillnader mot de svenska tryckvattenreaktorerna, Ringhals 3 och 4.
Bland annat har de ryska reaktorerna liggande ånggeneratorer i stället för stående, vilket ger en något trängre rumsvolym i detta plan av inneslutningen. Det gör också att primärsystemet innehåller mer vatten samtidigt som effekttätheten är något lägre i härden, vilket ger en större tröghet i systemet. Reaktorn är utrustad med passiva säkerhetssystem för kylning av både inneslutningen och primärsystemet. För den händelse att huvudvärmesänkan, Östersjön, av någon anledning inte är tillgänglig finns också en form av kyltorn.
Inneslutningen skyddas av dubbla väggar, som skall stå emot en flygplanskrasch. Det finns en ”core catcher”, som fångar upp en härdsmälta om den skulle smälta igenom reaktortanken. Det finns fler dieselaggregat än i Ringhals, som dessutom är mer än dubbelt så stora i effekt. Totalt är antalet system som är klassade som säkerhetssystem betydligt fler. Till skillnad från de svenska tryckvattenreaktorerna ligger bränslebassängen för använt bränsle och borvattentanken, som utgör en reserv av vatten till primärsystemet, inne i reaktorinneslutningen.
Det finns även skillnader mot andra reaktorer av samma generation som AES-2006, till exempel Westinghouse AP-1000, där antalet ventiler, rörledningar, el- och reglerkablar samt system är kraftigt reducerat i AP-1000 – fast reaktorerna i övrigt liknar varandra.
Dessa skillnader har införts i Hanhikivi 1 för att uppfylla alla de krav som ställs på nybyggnation av en kärnkraftsreaktor i Finland. Kraven är framtagna utifrån IAEA:s krav på ny kärnkraft med en del specifika finska krav.
Licensieringsfasen för Hanhikivi 1 har dragit ut på tiden, men Rosatom har i andra internationella projekt demonstrerat en förmåga att bygga reaktorer inom eller nära utsatt tidsram. Om licensiering och konstruktion löper enligt plan kommer Finland under slutet av 2020-talet öka antalet reaktorer i drift till sex, lika många som Sverige.