2023-03-01
Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) fick strax före jul 2022 miljötillstånd för utbyggnad av slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall, SFR, i Forsmark. Domen meddelades av Mark- och miljödomstolen som även reglerar buller, transporter och annan påverkan på omgivningen. Samtidigt har SKB fått tillstånd att avsalta och använda havsvatten för användning under byggnationen, för att minska förbrukningen av färskvatten som är en bristvara i regionen. I domen ingick även verkställighet för inledande arbeten, vilket innebär att SKB i närtid kan påbörja arbetet ovan jord.
Vi har talat med Mathias Karlsson på SKB:s informationsavdelning i Oskarshamn om domens konsekvenser och hur SKB påverkas vid eventuell nybyggnation av både SMR och stora Generation III-reaktorer. Han berättar att SKB oavsett eventuell nybyggnation har mycket att göra under överskådlig framtid.
– Även när vi rivit det sista kärnkraftverket har vi att göra. Det högaktiva avfallet ska mellanlagras ytterligare kanske 30, 40 år så det är verkligen ett långtidsperspektiv. Sedan ska slutförvaret vara öppet i ytterligare nästan 50 år, säger han.
De senaste årens avveckling av svenska kärnkraftsreaktorer innebär alltså inte en förkortad tidshorisont för SKB:s arbete. Mathias Karlsson pratar om framtiden i mycket positiva ordalag när han förklarar skillnaden mellan de olika anläggningarna och vad dessa används och ska användas till.
Utbyggnad av SFR tillräcklig för avfallet från befintlig kärnkraft
Beskedet från Mark- och miljödomstolen mottogs positivt på SKB, men det är fortfarande en lång väg kvar tills den utbyggda anläggningen kan tas i drift. Byggstart planeras till 2024.
– Det är flera steg och moment i detta. Beslutet betyder att vi får påbörja arbeten på platsen. Beslutet kommer att överklagas, vilket är en naturlig del i dessa processer som leder till en prövning som involverar nya aktörer. Slutligen behövs tillstånd från SSM när man ska påbörja drift av en sådan här verksamhet, förklarar Mathias Karlsson.
SFR är ett befintligt slutförvar för kortlivat radioaktivt avfall. Domen ger tillstånd för utbyggnad av denna slutförvarsanläggning. Den är dimensionerad för att ta emot kortlivat radioaktivt avfall från samtliga svenska kärnkraftverk och utbyggnaden säkerställer att SKB kommer att kunna ta hand om allt avfall av detta slag från samtliga nuvarande kärnkraftverk. Utbyggnaden innebär att slutförvaret är tillräckligt stort även om befintliga reaktorer skulle få tillstånd att drivas upp till 80 år, något som beviljats för några amerikanska kärnkraftverk.
Det är dock inte så stora mängder avfall som man kanske kan föreställa sig. Man har på kärnkraftverken med åren blivit allt duktigare på att friklassa avfall, vilket lett till att den ursprungligt förväntade avfallsmängden har blivit mindre.
– Egentligen är detta inte en jättestor anläggning utan man sorterar bort material som inte ska hanteras och förvaras i den här typen av förvar. Det har gjort att de ursprungliga behoven som SFR dimensionerades för räckt längre, fortsätter Mathias Karlsson.
Slutförvarsbyggnation ger tusentals arbetstillfällen
SFR är bara en del av den svenska slutförvarslösningen för radioaktivt avfall från de svenska kärnkraftverken. Tillsammans med mellanlagret för använt känbränsle (Clab) i Oskarshamn är SFR en av SKB:s två befintliga anläggningar. Till dessa kommer en inkapslingsanläggning för använt kärnbränsle att byggas i anslutning till Clab (som då ändrar namn till Clink), ett slutförvar för långlivat avfall (SFL) och den i media mest uppmärksammade anläggningen för slutförvaring av använt kärnbränsle (SFK). Till dessa fasta anläggningar kommer även transportfartyget Sigrid.
Så här tas det svenska avfallet omhand. De anläggningar som återstår att bygga är markerade med streckade pilar.
Med detta sagt, inses lätt att den juridiska processen som behöver hanteras av SKB är mycket omfattade och även om ett positivt beslut är ett steg i rätt riktning, återstår ännu många prövningar innan det sista radioaktiva avfallet har tagits om hand.
Vid en jämförelse av anläggningarna är det SFK som kommer att bli den största anläggningen och som under byggnationstiden kommer att sysselsätta flest människor. Man räknar med att 1500 personer kommer att vara sysselsatta i bygget, varav majoriteten kommer att vara anläggningsarbetare och maskinförare. Motsvarande siffra för SFR beräknas bli ett hundratal, alltså knappt 10 % av behovet för SFK.
Förutom arbetstillfällen skapas också stora mängder bergmassor
– Det blir stora mängder sten och grus och det är med och finansierar verksamheten. Det är bokstavligt talat hårdvaluta, krossat bergmaterial är värt jättemycket. Hade slutförvaret placerats i Oskarshamn, hade man kunnat bygga en kustjärnväg i regionen och mycket mer, menar Mathias Karlsson.
Notabelt är att den långsiktiga driften av SFR inte kommer att sysselsätta mycket fler människor än den gör idag, men det kommer att behövas minst en generationsväxling.
Nya avfallsplaner självklar del av nya reaktorbyggen
Det finns i Sverige sedan tidigt 1980-tal ett finansieringssystem för att säkra medel för framtida omhändertagande av radioaktivt avfall. Den som har tillstånd att inneha eller driva en kärnteknisk anläggning har enligt lag det fulla ansvaret för alla kostnader för hantering av anläggningens avfall. Eftersom tidsperspektiven är långa jämfört med annan avfallshantering och möjligheterna till synergieffekter stora, är finansieringssystemet upplagt så att anläggningsägarna betalar ett visst antal öre per levererad kilowattimme till den statliga myndigheten Kärnavfallsfonden, varifrån medel sedan anslås till omhändertagande av avfall och rivning av anläggningar.
Fonden fylls successivt på dels genom avgifter, dels genom avkastningen på redan insatta medel. Den totala kostnaden för avfallshanteringen härrörande till hittills uppförd svensk kärnkraft beräknas uppgå till ca 170 miljarder kronor. Drygt 60 miljarder har hittills förbrukats för forskning, byggnation och drift.
SKB:s verksamhet finansierar huvudsakligen genom Kärnavfallsfonden. Det medför att det inte ingår som en naturlig del av SKB:s verksamhet att förbereda för potentiella kommande, i dagsläget okända, utomstående aktörers kärnkraftverk med medföljande, även de okända, avfallshanteringsbehov.
– Bygger någon ny kärnkraft i Sverige så blir det ett helt nytt ställningstagande och då kommer det också att bli ett omtag i vad det är för någon typ av förvaringsplan som behövs. Ingen vet vad det blir för ny typ av kärnkraft och ifall det blir samma typ av avfall och restprodukter, säger Mathias Karlsson.
Det är, precis som för befintlig kärnkraft, inte bara det använda kärnbränslet från nya anläggningar som behöver tas omhand, utan även det som kallas driftavfall samt det avfall som uppstår vid en framtida avveckling av de nya anläggningarna. Hanteringen av allt avfall måste beskrivas i en avfallsplan för varje tilltänkt nybyggnationsprojekt. Beroende vilka reaktortyper som blir aktuella, medför dessa olika former av bränsleelement, vilket kräver helt andra typer av hanteringsutrustning än befintliga bränsleelement och troligen en helt annan typ av kapsel. Det finns i dagsläget inga färdiga svar på hur de här frågorna skall hanteras.
– Om man bygger en SMR uppstår en helt ny typ avfall och då måste man också ha en plan för hur man ska ta hand om det. Det blir upp till den aktören som vill bygga SMR att också lösa avfallsfrågan, avslutar Mathias Karlsson.