– Det är rimligt att staten engagerar sig mer nu än tidigare, men man bör fundera över vilken arbetsfördelning man vill se mellan staten och företag. Om man hårdrar det så agerar staten nu som om det vore 1906 när man började engagera sig i elsystemet, säger Lars Bergman, professor emeritus i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm.
I rapporten ”Statens roll i elsystemets utveckling” från Energiforsks program Nepp går Lars Bergman igenom hur och varför staten har engagerat sig i elsystemets utveckling. Baserat på det lämnar han även förslag på principer för rollfördelningen mellan staten och elmarknadens aktörer i elmarknadens fortsatta utveckling.
– När staten i början av förra sekelskiftet trädde in på elmarknaden fanns inget sammanhängande elsystem och inte heller någon utvecklad kapitalmarknad, det var en helt annan värld än i dag. I dag har vi en nästan helt europeisk elmarknad med fri prisbildning och utvecklade riskkapitalmarknader, säger Lars Bergman.
En slutsats han drar i rapporten är att en rimlig princip för ansvarsfördelning mellan staten och marknaden är att beslut ska fattas på den nivå som har bäst kompetens, och av de parter som har bäst förutsättningar att fatta välgrundade beslut. I rapporten skriver han:
”Denna princip talar för att beslut om val av kraftslag och dimensionering av kraftverk bör fattas av kraftföretagen inom ramen för av staten bestämda krav på elsystemets egenskaper när det gäller leveranssäkerhet, miljöpåverkan och elproduktionens lokalisering i förhållande till efterfrågan på el.”
– Jag landar i att man bör vara tydlig med vad som är statens respektive marknadens aktörers uppgifter. Staten har en uppenbar roll vad gäller tillståndsfrågor och liknande, men för andra beslut är det bättre att det hanteras av företagen, säger Lars Bergman.
- I rapporten listar Lars Bergman fem mål för elsystemet som han bedömer har brett politiskt stöd:
- God balans mellan inhemsk produktion och inhemsk användning.
- Hög grad av leveranssäkerhet.
- Goda förutsättningar för omfattande elektrifiering av industrin och transportsektorn.
- Internationellt konkurrenskraftiga elpriser för industrin.
- Elpriser som inte skiljer sig markant mellan landets olika delar.
Är det några av dessa mål du bedömer är extra viktiga eller lämpliga eller olämpliga att staten engagerar sig i för att de ska uppnås?
– Staten ska ha en vakande hand över alla, men hur fotarbetet ska skötas bör bedömas i varje fall för sig. Nu har staten infört ett tillförlitlighetsmål, men det ligger i kraftföretagens intresse att se till de kan leverera den el de har sålt.
Han lägger ansvaret på staten för att det efter 2020 började bli allt större skillnader i elpris mellan olika elområden.
– Staten borde tänkt igenom konsekvenserna av att avveckla kärnkraft i södra Sverige, och vad som händer om man inte bygger ny produktion där. Man hade behövt ta hänsyn till det kommunala vetot, och hur man kan förmå människor i söder att acceptera vindkraft.
Utöver de fem målen för elsystemet skriver Lars Bergman i rapporten:
”Mer sällan diskuteras den minst lika viktiga frågan om själva (politiska) målet är motiverat.”
Vad syftar du på med det?
– Det är bättre att inte bara sätta upp mål som är önskvärda, målen bör också vara möjliga att nå. Ny kärnkraft till 2035 är orealistiskt, på samma sätt som att en del klimatmål är orealistiska.
Läs hela rapporten
Rapporten ”Statens roll i elsystemets utveckling” är framtagen inom Energiforsks forskningsprogram Nepp. Författare är Lars Bergman, professor emeritus i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm.