I förra veckan hölls ett välbesökt seminarium då 90 personer från Sverige, Norge, USA, Storbritannien, Belgien, Frankrike och Tyskland samlades för att diskutera modernisering av kärnkraftens styr- och kontrollsystem.
–Det är en utmaning att klara av att höja tillgängligheten utöver de krav som sattes när systemen konstruerades, samtidigt som systemen blir allt äldre och kraven från tillsynsmyndigheterna skärps, sa Alan Milne från EdF:s kärnkraftverk i Torness, Skottland.
De enorma investeringar som har gjorts för att gå över till digitala plattformar i kärnkraftsindustrin har blivit dyrare och mer tidskrävande än det som inledningsvis planerades för. Satsningarna har dessutom gjorts i de reaktorer som man nu väljer att stänga i förtid. De sex reaktorer som planeras drivas vidare har alla till stora delar kvar den ursprungliga styr- och kontrollutrustningen, och denna behöver nu förnyas.
Förnyelsen kan göras på olika sätt beroende på i vilket skick systemet befinner sig och hur mycket dokumentation som finns tillgänglig. Det kan handla om allt från att byta enstaka felande komponenter till att betrakta systemet som en ”svart låda” där man analyserar systemets funktion och skapar en helt ny konstruktion som passar på samma plats som det gamla.
Att modernisera är komplext och kostsamt, den nya lösningen bör därför designas för att hålla under hela den resterande livslängden på reaktorn. Det är inte kostnadseffektivt att göra flera moderniseringar. Det är inte heller bara utrustningen som åldras, utan även de personer som har erfarenhet av att hantera systemen. Därför måste man även skapa förutsättningar för kompetensöverföring och kartlägga läget kompetensmässigt framöver också.
Läs mer om det som presenterades under konferensen i rapporterna: