Förväntningarna har under tiotals år varit stora på ett genombrott för CCS-tekniken – inte minst för att klara den stora klimatutmaningen. Nu förbereder Energiforsk ytterligare ett steg i CCS-arbetet. Helena Sellerholm sammanfattar läget kring CCS i Sverige så här:
– Teknikerna för avskiljning finns. Studier har gjorts på lagringsmöjligheter under såväl Östersjön som Nordsjön. Utöver energibranschen är detta en nyckelfråga inför framtiden för hela den svenska basindustrin. Omfattande kunskapsuppbyggnad har skett på exempelvis våra större tekniska universitet – främst Chalmers, Uppsala och Lund. Sveriges Geologiska Undersökningar (SGU) kan geologiaspekten. IVL Svenska Miljöinstitutet fokuserar på samhällsaspekterna.
– Politikerna har, tycker jag, inte tydligt insett brådskan om vi ska nå de offensiva målen på klimat- och miljöområdet. Miljömålsberedningen har ambitionen att Sverige ska vara koldioxidneutralt till år 2045. Men anger inte vägen dit. Det förutsätts mer eller mindre att CCS i det perspektivet kommer att spela en viktig roll.
– Det finns dessutom en möjlighet att åstadkomma negativa utsläpp, genom att tillämpa CCS på processer där man använder biomassa.
Helena Sellerholm upplever att det i nuläget råder ett visst vakuum:
– Staten anser att det är företagen själva som ska ordna utsläppsminskningarna. Medan företagen upplever att de inte vet vilka förutsättningar som kommer att gälla om några år. Därmed har satsningarna uteblivit hittills.
Viktig plattform
Energiforsk erbjuder nu den här plattformen där företagen – både inom och utanför energibranschen – kan gå samman för att få mer kunskap om förutsättningarna för den framtida tekniken.
– Vår uppgift är att lyfta kunskapsnivån och skapa en källa för beslut för alla berörda parter. Och det börjar bli bråttom – det kanske skulle ta 15 år innan en fullskaleanläggning kan tas i bruk med tanke på tillståndsprocesserna i första hand och långa investeringscykler.
Energiforsk arbetar just nu med en ansökan till Energimyndigheten inom ramen för strategiska innovationsprogram. Helena Sellerholm hoppas på en bred uppslutning från svensk industri – både från energiföretag, raffinaderier, cementindustri och annan basindustri:
– Det är enkelt uttryckt de företag som inom överskådlig tid måste ta itu med återstående koldioxidutsläpp. Här är Energiforsk en lämplig brygga för att gentemot Energimyndigheten få till en bred samling. En svensk CCS-satsning kan dessutom gynna många svenska teknikleverantörer.
”Dags att satsa nu!”
Helena Sellerholm sticker inte under stol med att CCS-teknikens fortsatta utveckling kräver stora resurser – både inom industrin och hos staten
– Om man ser CCS som en av flera lösningar, är det dags att satsa nu.
Hon avslutar med en klar förhoppning:
– Sverige har av tradition mycket kunskap och erfarenhet från hela energiområdet. Med en bred svensk samling och satsning kan vi vara ett föregångsland för övriga världen. Och dessutom skapa sysselsättning och affärsmöjligheter.
Filip Johnsson, professor på Chalmers, har följt utvecklingen på CCS-området under många år och även han pekar på att det är bråttom att accelerera utvecklingen av CCS.
– Utan CCS blir det mycket svårt – för att inte säga omöjligt – för svensk basindustri att uppnå nödvändiga utsläppsminskningar. Det finns en bred politisk konsensus om att Sverige skall vara en internationell förebild i klimatarbetet och detta borde rimligtvis även gälla industrisektorn, där Sverige har stora utsläpp.
Filip Johnsson ser stora möjligheter med att gå före i utvecklingen av CCS-tekniken:
– Den industri som blir först med att erbjuda koldioxidneutrala produkter och tjänster kommer att bli morgondagens vinnare. Utebliven efterfrågan på sådana produkter och tjänster inträffar endast om världen misslyckas med att följa överenskommelsen från COP21-mötet i Paris.
Text: Kalle Karlsson, Energiföretagen Sverige