– Det är osannolikt att alla elkrävande industriprojekt som nämns i debatten blir av i tid, industrin kommer förmodligen elektrifieras i en något långsammare takt. Men den elintensiva industrin kan påverka utbyggnaden av ny elproduktion genom att teckna långsiktiga avtal med elproducenter eller själva engagera sig i ny elproduktion, säger Lars Bergman, professor emeritus i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm och en av rapportförfattarna.
Rapporten ”Elmarknaden 2035” har analyserat hur den svenska elmarknaden kan fungera om tio år och vilka elpriser hushåll och industrier kan förvänta sig. Rapporten är baserad på två scenarier, där det ena är att staten låter elmarknaden verka fritt och det andra att staten tar ett stort ansvar för att bland annat subventionera ny elproduktion. Sannolikt kommer dock marknaden ha inslag från båda scenarierna, enligt rapporten.
– Låter vi marknaden styra får vi ett billigare men mer volatilt elsystem, låter vi staten ta ett större ansvar blir det tryggare men dyrare. Om vi väljer vägen med statliga subventioner är det viktigt att vara medveten om att det får konsekvenser på andra områden, men bägge vägarna har sina fördelar och nackdelar, säger Peter Fritz, oberoende energianalytiker och en av rapportförfattarna.
Om Sverige ska minska risken för effektbrist de timmar när behovet är som störst behövs någon form av ersättning till företag som håller effekt tillgänglig, enligt rapporten. Dagens marknad, där ersättning sker enbart för levererad energi, kommer att behöva kompletteras oavsett vilket scenario Sverige slår in på.
Det kan göras genom att systemet med en effektreserv utökas, som innebär att särskilda kraftverk får betalt för att stötta elsystemet vid bristsituationer. Kostnaden för det är 1 öre per kWh. Ett annat sätt är att införa en marknadsomfattande kapacitetsmekanism, där staten betalar alla elproducenter för att hålla effekt tillgänglig. Kostnaden för det är 10 öre per kWh.
– Med en utökad effektreserv kommer elkunderna ibland att drabbas av höga elpriser, vilket de får hantera med ökad flexibilitet. En marknadsomfattande kapacitetsmekanism är mer byråkratisk än att låta marknaden styra, men om man värdesätter ett elsystem med större marginaler är det att föredra, säger Peter Fritz.
Vilken väg Sverige än väljer pekar rapporten på att Sverige kommer att få både högre och större svängningar i elpriset.
– Det går inte att bygga sig tillbaka till hur elsystemet sett ut historiskt, vi behöver omfamna den utveckling av marknaden och teknologin som pågår, säger Stefan Montin, ansvarig för forskningsprogrammet Nepp på Energiforsk.
Om studien
”Elmarknaden 2035” ingår i forskningssatsningen Nepp och analyserar hur den svenska elmarknaden kan väntas utvecklas fram till 2035. Den behandlar frågor som hur statens roll påverkar elmarknaden, hur mycket el som kommer att efterfrågas, vilka kraftslag som kommer producera elen, om dagens elmarknad baserad på priset för energi behöver kompletteras med ett pris på effekt samt hur den finansiella elmarknaden kan möjliggöra för köpare och säljare att säkra sitt elpris.
Rapporten utgår från två scenarier, där det ena innebär att staten låter elmarknaden verka fritt och det andra att staten tar ett stort ansvar för att bland annat subventionera ny elproduktion. Några förutsättningar och slutsatser i rapporten finns nedan.
Marknadsdrivet scenario
- Staten är inte involverad i investeringar av ny elproduktion.
- Den effektreserv som har funnits, där enskilda kraftverk får betalt för att stötta elsystemet vid bristsituationer, utökas. Kostnaden för det är 1 öre per kWh.
- Elanvändningen ökar med 1,6 procent per år till 2035 och landar på cirka 185 TWh, från dagens nivå på cirka 135 TWh. En förutsättning är att det går snabbare och blir mer förutsägbart att få tillstånd för elproduktion och elnät.
- Utan en snabb och förutsägbar tillståndsprocess blir det svårare att både bygga ny vindkraft och livstidsförlänga befintlig kärnkraft, vilket gör att elanvändningen stannar på dagens nivå av inhemsk produktionskapacitet, runt 165–170 TWh.
- Det är främst landbaserad vindkraft som byggs för att det är billigast.
- Medelpriset på el bedöms bli 60–70 öre per KWh, vilket kan jämföras med 43 respektive 64 öre per kWh 2024 och 2023.
- Elexporten minskar och antalet bristsituationer med tillfälligt höga priser ökar.
- Det byggs fler energilager och fler kunder har timprisavtal, vilket gör att elanvändningen matchar produktionen.
- Flera av de större planerade investeringarna i elkrävande industri, exempelvis vätgasproduktion, genomförs inte. Orsaken är att kostnaden för ny elproduktion skulle innebära elpriser som industrin inte kan betala.
Scenario med mer statlig närvaro
- Staten subventionerar ny kärnkraft och havsbaserad vindkraft dels genom riskdelning och dels genom lån med subventionerad ränta och industrin är trygg i att staten kommer att realisera sina energi- och klimatmål.
- Staten inför en marknadsomfattande kapacitetsmekanism, i likhet med Svenska kraftnäts förslag från 2023. Det innebär att staten betalar elproducenter och flexibla elanvändare för att hålla effekt tillgänglig och undvika effektbrist. Kostnaden för det är 10 öre per kWh.
- Elanvändningen ökar med 2,5 procent per år till 2035 och landar på cirka 195 TWh, från dagens nivå på cirka 135 TWh. Stora investeringar i ny elproduktion tillkommer även efter 2035.
- Ny landbaserad vindkraft byggs mycket begränsat, på grund av att subventionen av havsbaserad vindkraft och kärnkraft förväntas leda till lägre elpriser efter 2035. Det resulterar i högre elpriser fram till 2035.
- Risken för effektbrist är mycket liten och elsystemets leveranssäkerhet är hög, tack vare kapacitetsmekanismen. Behovet av efterfrågeflexibilitet och batterier blir lägre.
- Elpriserna inklusive kostnaden för kapacitetsmekanismen är högre men varierar mindre än i det marknadsdrivna scenariot och landar runt 70–80 öre per kWh.
Läs hela rapporten
Rapporten är framtagen inom Energiforsks program Nepp. Författare är Lars Bergman, professor emeritus i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, och Peter Fritz, oberoende energianalytiker.
Rapporten kan läsas i sin helhet här.
För mer information
Peter Fritz, oberoende energianalytiker
070-795 24 67
peter@fritzfirma.se
Lars Bergman, professor emeritus i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm
070-537 38 00
lars.bergman@hhs.se
Stefan Montin, programansvarig Nepp på Energiforsk
070-555 90 07
stefan.montin@energiforsk.se
Daniel Hirsch, kommunikationsansvarig Energiforsk
0708-96 90 09
daniel.hirsch@energiforsk.se